Insag igar att jag snart har varit har i tva veckor. Tva veckor utan att blogga. Det ar varken strongt eller duktigt. Jag ar en vekling. En riktig liten bloggapa som har sa otroligt trakigt pa sin sondag. Men vanj er inte vid dessa aterfall, de kommer inte handa ofta. Jag hade kunnat sova, men det ar som sagt match pa Tv och det kanns som hela UK vralar. Jag hade kunnat ga en runda, men det regnar (ovanligt?) och jag hade kunnat stada lagenheten...men na, pa helger stadar man inte ar mina roomies motton. Da ar man bakfull eller full. Jag gillar mina roomies, oerhort vettiga manniskor.
Forra veckan satt jag och diskuterade sport med Smelly och vi kom in pa handboll. Jag forklarade hur stort det var i Sverige och framforallt i Ystad. Helt obegripligt fick jag till svar da Fotboll och Rugby dominerar i detta land. "En javla fjollsport" muttrade han vidare och jag log, tog en klunk pa min Pint och log annu mer. Jag tror faktiskt jag log hela kvallen, och hela natten. Och morgonen darpa vaknade jag upp, leendes givetvis, och kvittrade " Detta landet ar underbart".
Och ja, jag har aldrig varit ett fan av fotboll (trots att jag gjorde en smarre succe i Pandoras flicklag nar jag var en liten snorunge). Men tva veckor med totala fotbollsfanatiker och en och annan rugbyspelare har gjort mig till en supporter. Jag borde egentligen gilla Liverpool da de flesta har fullkomligt alskar dem, men nej, bara for att, sa ar united sa mycket battre. Ha. Pa tal om sport ska jag pa Hunting imorgon. Har mesar de inte som i sverige. Har jagas det ravar med en javla fart. Har hittat en ny man i mitt liv, Chief heter han och ar en 180 cm hog jakthast fran Irland. Bossens fruga ager denna gentleman och da jag ar en sadan fruktansvard charmant dam sa far jag givetvis rida denna herre och insupa lite frisk lantdoft.
Ar otroligt nojd med mig sjalv just nu, sa darfor mina vanner, ska jag tappa upp ett bad, lasa nagra Heat skvallertidningar och darefter ga och ata en sunday roast dinner. Cheers!
(Ps. La in ett mongoskott forra helgen, for att valkomna mig sjalv till detta land liksom. Slutade sisadar. Men hey, alkoholen ar lika god har, om inte battre, adjo. Pa riktigt)
8 månaders kärlekshistoria är nu typ av slut. Eller njä, jag pausar. Jag och bloggen har umgåtts en hel del på sistonde och jag känner att vi mår bäst av att vara på skilda håll ett tag. Han kommer förstå då jag är en sådan fantastisk tjej. Som åker..alldeles snart.
Men ni klarar er. Varje dag poppar det upp en ny blogg här på Miloo. De flesta är i ett starkt behov av en stavningskontroll och en dos personlighet. Men de finns där. En vacker dag kommer där en redig en, som jag, och skriver något vettigt. Man ska aldrig säga aldrig. Annars får vi hålla tummarna på att Källberg & Fräjdrik får tummarna loss och börjar blogga mer än två inlägg i veckan. För de är duktiga och duktiga människor ska synas.
En person frågade mig häromdagen om hur jag kunde vara så säker på att jag kommer trivas därborta. "Det är jag inte, inte ett dugg faktiskt" svarade jag. För det jag aldrig. Men jag lever med inställningen att allting ska provas och trivs jag inte med det så kan jag alltid resa hem igen. Jag ser inte det som ett misslyckande, tvärtom. Vågar man aldrig så vinner man aldrig.
Så Adjöken vänner och fiender.
Och NÄDY & BENGAN THE "3B", jag hoppas för er egen skull att ni håller mcdonaldstraditionen vid liv. Ni andra, ni vet vad ni ska göra. 2 karatefyllor i veckan är bra för magen. Puss.
Klockan börjar närma sig nio och jag stirrar förtvivlat på min garderob som är sorterad i 5 olika högar på matsalsbordet.
1. SKA med.
2. Övervägs.
3. Följer med om två par jeans skippas.
4. Skohög, måste med men får egentligen inte plats. Nödlösning krävs..
5. Nej nej nej!..men kanske. Plan C?
På golvet ligger resväskan. Tom. Givetvis. Vikten på bordet är beräknad till ungefär 30 kg. Taskigt läge, 10 kg för mycket. Jag kan inte packa, jag hatar att packa och jag får svår seperationsångest av att packa. Där ligger 4 stackars klänningar i soffan och ser dystra ut. För de får inte föja med. Jag är dyster. Allting är dystert. Helvetes jävla skit. Sa hejdå till några darlings innan. Bengan och Nädy kallade det för ett farväl. Bad dem med skarp röst att inte använda det ordet. "Farväl", smaka på ordet. Farväääl.. Det..det..åter ju förhelvete som om jag ska dö. Eller försvinna för gott. Usch.
Nåväl. Mamma har svängt ihop en tonfisksallad till mig så jag får väl inta lite omega 3 (?) och låtsas vara nyttig. Min kropp skriker egentligen efter raggmunkar med fläsk,fiskbullar, cheseburgare, köttbiffar med bajje. Ja mat. Min kropp lever sitt egna lilla liv nu i vinter och jag låter den gör det. Tills jag landar imorgon och inser att fish and chips bara var gott 2005 och att broccoli passar utmärkt för själen och plånboken.
Ajöss.
Jag har massor att göra idag. Sådär huvudvärksmycket. Men ändå gick jag och la mig igen efter frukostfikan hemma hos mig. Så nu ligger jag här, i en säng som snart ska tömmas på lakan osv. I ett rum där klädstången gapar tom. I en lägenhet som har så mycket påsar och skor på golvet att det nästan är jobbigt att kolla åt det hållet.
Men det ska fan gå. Jag är en polsk superwomen som fixar allt, lite kläder och sortering ska inte få mitt på dåligt humör. Och ja, apropå dåligt humör. Det är lätt att få när folk som vet att jag åker på onsdag får luft och hävdar att ja borde höra av mig för att säga hejdå. Nä, det borde jag inte. Jag har skitmycket att göra. Lyft luren själva eller kom till min lägenhet. Att jag ska jaga er när ni är på jobb eller gör någon annan vardagsyssla finns inte på kartan. Ta er samman och skippa småbarnsfasonerna.
CiGGGARILL & KAFFE GODAMIT! Ajöss.
SAS bagageregler är ett hån mot mitt liv. Incheckat bagage 20 kg och handbagage 8 kg. Hur i helvete ska jag få plats med mitt liv i en resväska som har en limit på 20 kg? Visst okej, jag kan ju välja att betala hundra spänn för varje extra kg. Synd bara att jag har lagt mina sista pengar på att betala kommande månaders räkningar. Så det där med övervikt kan jag bara lägga ner. Samtidigt vill jag bara krypa ner under täcket, i min klassiska fosterställning a la ångest och yla ut min förtvivlan över att få begränsa mig från 9 par skor till 6.
En Joanna-fond hade passat otroligt bra just nu. Någon? Ja? Om alla läsare skänker en tia vars kan jag få med mig hela garderoben plus en väska med ridkläder (ifall att jag träffar en Lord med eget stall)
Godnatt, eller nej, vem försöker jag lura. Jag kan inte sova nu. Lollo & jag har haft seriemaraton i min soffa med oändligt mycket flott. Jag har en sockerkick som heter duga och tvätt att vika. Ajöss.
Sådärja, då var nedräkningen slut. Dag 0. D-day. Mjä... Nä, inte riktigt. Ska sanningen fram så räknade jag fel med två dagar. Eller egentligen är det inte mitt fel, det är fittsterlings. Hade de inte gått i konkurrs hade jag suttit på planet ungefär..nu. Men istället, nya biljetter, ny avgångstid - Onsdag. Jag hade iaf planerat en såndär ubercool vändning där mitt sista inlägg skulle vara en timme innan jag skulle boarda planet. Nedräkning till avgångstiden. Stencoolt. Men så blev det ju inte. Men vi kan ju låtsas.
På onsdag 17:05 landar jag på London Heathrow. Sen väntar jobb och nya erfarenheter mig. Det är så jävla overkligt att känslan av att jag verkligen ska åka förmodligen kommer kicka igång när jag står på Kastrup med boardingkortet i näven.
Och imed den totala förvirringen över allt nytt som kommer drabba mig någongång på Torsdagmorgon och hålla fast mig i ett järngrepp en tid framöver kommer jag därför inte blogga på ett tag. Det kan dröja en månad, det kan dröja sex. I dont know. Det känns dock rätt skönt med en bloggpaus. Och ännu skönare kommer det bli att börja skriva sen igen, med galna äventyr, erfarenheter och människor i bagaget.
Nu jävlar i min lilla låda ska här levas.
Men å andra sidan minns ju knappt att jag var på Baren. Eller knappt och knappt, inte alls. Aldrig i mitt liv har jag skämts över en karatefylla, för fast att jag har varit enormt slirig så har jag alltid skött mig. Men idag, två dagar efter den fantastiska Lördagen har jag fortfarande ångest. Någonting gick väldigt snett på vårat lilla kalas hemma hos mig. Mellan 2:a skumpaflarran och baileysshotsen tror jag min hjärna programerade in sig på ett komatillstånd. Nåväl, done is done. Tur för mig att det dröjer ett bra tag innan jag dricker sprit i Sverige igen. Eller överhuvudtaget, håhåhå.
Så barn, mixa aldrig skumpa med baileys. Det ger en förödande effekt.
Döden. Så svarar jag i telefon idag. Tidernas största bakfylla har gett mig en käftsmäll här i Lund.
Döden. Den får gärna hämta mig.
Kyrkogårdsgatan ska dansa ikväll.
Nu ska jag sova. Yes, jag kan riktigt känna eran chock. Klockan är inte ens halv tolv och jag ska sussa kudde. GRÄJT! För vem ska dricka renat, hångla och förhoppningsvis idka samkväm imorgon? Jag jag jag jag jag. Glöm inte var ni hörde det först.
http://nyheter24.se/noje/mode/48290-de-tio-osknaste-modebloggarna - läs! Sveriges skitnödigaste skribent har talat (skrivit?). Jag garvar, åh jag garvar. Kanoners det här.
Skumpan tog slut. Men baginboxen lever än. Jag kommer uppleva mina 3 fyllestadier OCH däcka i min lilla flicksäng innan klockan nio. Priceless.
Yo! Första fredagen på otroligt (tro mig, jävligt länge) länge som jag spenderar hemma. Och det är inte hemma i min lägenhet i stan där jag när som helst kan dra på mig the high heels och göra en sen entre på baren. Nej, det är ute hos päronen i Marsvinsholm. De firar 10 år som gifta och bjuder på skumpa. Så här sitter jag, lite halvfull, och fnittrar åt diverse saker på youtube. Det blir film, kanske en skål med hallonsorbe och chill ikväll. Känns helt okej. Nog för det är sista helgen i Ystad, but hey, imorgon smäller det. Bengan håller sitt "kalas" hos mig, vi firar henne och mig. Sen firar vi även lite andra saker. Men det tar vi en annan dag. Nu, film. Sen - jacuzzi. Adjö.
"du lutade näsan mot mina kinder och dina läppar löpte några centimeter från
mina blåa mockahandskar mot ditt jacktyg
ritsch ritsch
you said this town is too big for our hearts
you can't tell where it ends or starts
och det är nog det
det här slutar aldrig
jag skrev i en gammal flickdagbok 03:36 senare den natten
"jag antar att det är sådana som vi kan få
som lockar en som minst
och att det är sådana som man inte kan få
som får en att grubbla som mest.
Godmorgon Sverige. Klockan är alldeles för mycket för frukost och vädret är alldeles för blött för att vistas ute i. Det ska bli spännande att se hur denna Fredagen slutar. Adieu.
I en värld där barnen får sin första mobiltelefon innan de har hunnit fylla två fulla händer ser vi egentligen inte hur flickan som egentligen borde bry sig mer om sina my little ponnys står och räknar sina kilon. I en värld där våldtäkterna avlöser varandra och skottdraman förvandlas till vardagsmat inser vi plötsligt att vi håller på att sälja oss själva till en värld som inte alls vi var beredda på. För hur man man göra sig förberedd på att det kommer en dag då man plötsligt accepterar det faktum att det är okej att bli knullar mot sin vilja, att trenden att skada sig själv är större än att återskapa sig den självrespekt man en gång föddes med?
Är så trött på att läsa om den tredje världen, dess lidande som skyffas undan då vårat samhälles egna hysteriska strävan efter perfektion. P E R F E K T I O N. Bara stavelsen klingar undertryckt förakt.Illusionsordet som alla försöker uppnå, de som uppnått det ligger antingen i en kista eller på dödsbädden, är det dom vi ska respektera? Är det det vi vill uppnå? Att sakta men jävligt säkert ta livet av oss?
Pressa lite hårdare, du hinner stanna innan du når en personlig konkurrs. Vi har lovats räddning, men när vi väl faller och fallskärmen har fastnar på mitten, märker vi, det var trots allt inte så vi ville leva våra liv.
Vi briljerar med svårstavade ord, i hopp att få ett erkännande. Ungefär som svenskarnas dåligt utmärkta ord "lagom" som inte går att definiera eller över huvudtaget sätta fingret på. Lagom ligger någonstans mellan för mycket och en jävligt hårt fall för de flesta. Man säger att man vill vara lagom snygg, lagom smal, lagom allt för fan. Åter där knyts säcken upp och ens egna bräckliga självrespekt tittar fram, hej minns du mig
Åt helvete med världen, för vad är livsglädje när det höjs på ögonbrynen så fort man diskuterar aggresivt, så fort man visar några som helst känslor. Och bra sex ska man alltid ha, för att inte glömma att man senare i livet mer eller mindre måste föda onormalt datadesignade söta barn. Helst ska man deras egenskaper vara förutbestämda från vilken förälder de är ärvda. För vad är man utan ett barn i sitt liv?
Varför har världen ingen respekt för den ensamstående mamman, singelmannen eller killen med bara ett ben? Varför kan vi inte bara se förbi all materiell kärlek, skönhetsfel och brister. Koncentrera oss på individen bakom och stötta varandra i med och motgång? Jo. För vi någonstans på vägen glömde hur man gör och den forna generation har dött, så säg mig, vem ska nu lära oss?
Så lämna för guds skull hjärtat utanför dörren för till och med droger är åtråvärda nu.
Det får räcka för inatt. Ett tu tre - klockan slår två och plötsligt behöver jag sova.
Klockan är halv tolv. Är det inte tyst prick kommer jag göra något drastiskt.
Jag lämnade Nädy & Löderup runt tretiden för att ha en såndär mysig eftermiddag i min kingsize bed med en stor skål med nötmusli, några avsnitt Gossip Girl och ett lager ansiktsmask i fejjan. Inga lampor, bara några tända ljus. Fleecefilt. Stora kuddar och en mysig plyschdress. Ja, det är verkligen min dag idag. Inga måsten, bara egentid och avkoppling.
Om en liten stund ska jag städa klart i min walk-in-closet och påbörja min packlista, sen får jag se, om någon känner sig manad och får ni gärna komma med en burk Ben&Jerrys - new york super fudge till mig och en burk cola. Eller vänta, tar tillbaka det, bara det är sött så tar jag det. Vad som. Inga problem!
Adios.
Förresten, Bengans stora dag idag. Den lilla sparvlen fyller finally tjugo och får nu tillhöra min "alla vi som älskar systemet" klubb. Grattis hjärtat.
Adjö.
Jag har blivit en såndär där björn. Bengan uppmärksammade igår att under de 6 timmarna hon spenderade hemma hos mig hade jag inte en endaste gång stigit upp ur soffan och rört på mig. Jag hade bara legat där med magen i vädret och sörplat i mig min cola. Så ja, jag är en såndär björn. Ja ni vet, en sådan som går i ide. Men jag sover inte, nej nej. Jag bygger ett litet bo av mitt täcke, bunkrar upp med kalorier och drar sedan för mina gardiner. Sen maler jag serier, filmer och dokumentärer om hamstrar med sabeltänder. Jag trivs bra med det, det är liksom mina sista dagar innan dag 0 då mitt nya liv börjar.
Ikväll är ännu en sådan kväll. Jag ska till Löderup och bada tunna, glo film och äta. Fast inget onyttigt, nej Nädy är så jävla grym med sin diet så hon bjuder på en tunn sellerisoppa. Jag ser framemot det. Jag har sympati dietat hela dagen för hennes skull. Musli & vatten. Kanoners. Men imorgon blir det flott igen. Underbart. Och snart är det Lördag. Då ska jag dricka bubbel och fira.
Ha en fin onsdag, det ska jag, adjö.
Life is good.
Ligger här i sängen och äter en skål med musli samt klunkar färskpressad juice. Ur högtalarna i vardagsrummet strömmar, eller mja, scrollar mest, Dido ut ur högtalarna. Det är en såndär fin morgon med raggsockor, pyjamas och ingen stress.
Klickar mig runt på min vanliga bloggrunda. Favoriterna först. Sen läser jag DN för en smula allmänbildning, därefter går jag över till de ytliga bloggarna, de man läser bara för att. Blondinbella, stinalee, Elin Kling, Kissie, Right now. Ja, det kryllar av dem. Tar en klunk av min juice och låter mig sedan förvånas över ständiga dubbelmoral som råder bland vissa bloggare. Det är så otroligt mycket predikan om att tjejer ska vara naturliga, att de duger som de är, att fejk är piss. Men ändå ser man dem med fixade läppar, hårextenstions och dagliga ansiktsbehandlingar.
Kan vi bara inte erkänna för oss själva åtminstonde, att naturligt är lika ute som 90-talets buffaloskor?
Anyways, jag borde besöka duschen. Nädy kommer och hämtar mig om en liten stund, sen blir det raj raj. Later, adjö.
En god vän frågade mig häromdagen om jag inte saknar att ha någon att dela mitt liv med. Jag sög länge på svaret då jag tycker det är så enormt jävla svårt just det där ämnet. Men jag svarade tillsist, ett flummigt svar som utvecklades för varje minut och tillsist satt jag där och bara ryckte på axlarna med ett "Jag är ju bara tjugo? Men någon som håller om mig, pussar mig i nacken och äter flottiga bakfyllepizzor med mig hade varit fint, ibland.. men det är inte direkt en livskamrat för mig, så nej?" Sen dess har jag funderat på frågan, inte dagarna i ända, men sådär ibland. Typ när man ser två fina par på tv:n som myser medans vintern tågar fram utanför fönstret.
Jag kan sakna det. Att ha någon och vara sådär förbaskat löjligt kär. Inte alltid, men sådär ibland ja. Men det är närheten och någon förutom bästa vännerna som man kan ha sådär jävligt roligt med. Men jag letar inte efter en, nej nej nej. Jag är mer en såndär typ som går på känsla. Träffar man någon så känner man det direkt och det är något som absolut inte sker på krogen. Och hade jag träffat honom hade jag varken flyttat ihop eller förlovat mig med honom. Sådär direkt. Jag hade väl gett det 10 år. För sånt gör mig fruktansvärt illa till mods. Jag tycker det är fint när andra finner sin soulmate och skapar ett liv ihop med honom. Men jag själv hade blivit otroligt besviken på mig själv om jag hade gett upp mitt liv och mina drömmar för att "stadga" sig bara för att. Ett moget och tillitsfullt förhållande för mig är inte delad ekonomi och obligatorisk middag vid femtiden. Det behöver inte vara det. jag behöver inte se min kärlek varje dag för att veta att vi hör ihop. Jag hade kunnat låta honom resa jorden runt, leva sina drömmars liv, vänta på honom, för att sedan låta mig göra samma sak.
Jag tror att jag om fem år kommer vara en såndär människa som bor ihop med någon tjej/kill polare, har ett intensivt liv & en soulmate med egna mål och ett eget liv. Jag ser inte det som en nödvändighet att bo ihop. Jag tror det är det som har gjort mig så antiförhållande. Det känns som om allas tonårstid går ut på att finna den rätte. Nuförtiden behöver man inte ens ha fyllt tjugo innan man stadgar sig och målar upp en framtid tillsammans. Jag vet inte, kanske är det bara jag, men det känns så fruktansvärt osjälvstandigt.
För mig är en pojkvän en bästa vän. Det är det viktigaste. men varför känns det då som om det har tappats lite på vägen?
Vaknar, kollar ut igenom fönstret och inser att denna dagen gör sig bäst inomhus. Så jag har ägnat morgonen åt att slötitta på E! "Sunset Tan" och druckit Oboy. Blir några timmars jobb och stallet snart. Sen ska jag bannemig vira in mig i mitt uberhärliga täcke och glo på Emil i Lönneberga.
adieu.
Ja tack.
I Lördags var såg jag ut såhär. I sisådär 4 timmar. hade jag sett ut sådär 02:55 hade jag garanterat fått ligga. 
Linn såg ut sådär. Hela kvällen. 
Linn tycker väldigt mycket om vin som smakar fis.
Räkchips och Merlot. Oslagbar kombo.
Maja & bengan lyssnar med en oerhörd koncentration om Linns killteorier.
ADJÖÖÖ.
Förresten, såg ni Sanningens ögonblick igår? Ni vet hon där Towa som betalade ett bord med en avsugning och har snott pengar från sin brukare. Hon har en blogg. HAHA, den är underhållande. Det enda jag tänker på när jag läser den är hennes jävliga dialekt som får mig av vilja skära av mig öronen med ett rostigt rakblad. Sen tittar jag lite försynt på hennes avklädda header och genast ser jag hur hennes mun öppnar sig och ger ifrån sig ett högt: AAAAAAAAAH.
http://www.towalindberg.se/
Jag tänker ofta på att jag borde säga dessa ord oftare till honom. Men då jag varken tycker om att snacka djupt eller vara sådär obehagligt blödig så blir det väldigt sällan. Men saken är den också att det ofta räcker det med en kram och en snitsig vits om katter som äter glödlampor för att våran samhörighet ska kännas.
Och dessutom kan jag sätta hundra spänn på att jag kommer finna detta inlägget på kylskåpsdörren nästa gång jag åker hem och snyltar mat. Dvs imorgon. Det kommer inte nämnas ett ord om det och allt kommer vara som vanligt.
Men vi kommer veta.
Godnatt Sverige.
Enligt E som jag hade en djup msnkonversation med innan idag så kryper det i honom varje gång han hör om mina aktiviteter på söndagar. Alltså noll. Det enda jag gör är att antingen ligga i sängen och slöläsa bloggar, eller ha seriemaraton hela dagen. Och givetvis äter jag flott och dricker Cola.
Han menar på att om man räknar ihop alla dessa söndagar som jag enligt honom " slösar" bort så blir det ca 2 månader på ett år som jag "slösar" bort på att göra absolut ingenting.
Är inte det fantastiskt? Är inte det att unna sig själv och sin kropp lite välbehövlig avstressning? Är det inte de som kallas för att ta hand om sig själv? Nej nej nej. Enligt honom ska man träna. Söndagar är till för träning.
Min läkare och forna PT har alltid sagt att träning skall ej vid två tillfällen. Baksmälla och sjukdom.
Så det här med att aktivera sig själv på en söndag vill jag inte höra ett ord till om. För jag månar om min kropp.
Får ett sms.
" Joanna, du måste sluta upp att glidtackla mig varje gång du ser mig ute. Sen förstår jag inte varför du alltid ska envisas med att rida på min rygg till Max?"
Oj. Nu förstår jag min baksmälla.
En sak förstår jag inte. Hur fan kan jag vara hungrig igen när jag för några timmar sedan tryckte i mig ett maxmeal efter en dansant kväll. Det är jävligt illa, men jag hade kunnat döda för en club sandwich med örtstekt klyftpotatis och aioli. AHHHH! Och lite räkchips från china shop, samt 4 liter cola. Gärna vaniljcola, sån som såldes för några år sedan. Efterrätt hade gärna fått vara lite chibb & dibba. Lantchips. Sådana där hårda saker. ELLER glass med varma hallon och vanlijvisp.
Bra kväll igår. Tjejförferre hos Linn. Där fanns det räkchips i mängder. Vi drack vin, snackade om alla stadens killar och deras skills på somliga intima områden och var sådär härligt fnissiga. Sen försvann alla på Baren. Som alltid. Sen försvann alla från Baren. Vad fan gjorde ni ute på Lite Mer? Nåja. Jag hittade Bille och flängde runt med honom.
Söndag idag. Behöver jag skriva att jag önskar att Sibylla hade hemkörning?
När jag blir miljonär (vilket kommer hända år 2012) så ska jag köpa en såndär slushicepuppy blandare samt lemonmix till alla mina favoritbarer. Sen ska jag dricka lemonshots varje dag. Precis som på Kos.
Sen.. åh åh åh åh.. sen blir det åka av. Linn R håller reu hemma hos sig. Jag hörde något om Pina Colada. Det kan bli bra. Jag känner det. Frågan är bara om jag ska vara syndigt läcker i en svart (ovanligt jag bär svart, duh) dress eller retrofräck i en stor tisha och tighta stentvättade jeans.
Ah, lets do it.
Kvällens godaste: Saimons blåbärspaj. Att där var för lite deg gjorde inte så mycket, för de jävla blåbären sat var de skulle.
Kvällens sjukaste: Är på Baren, står och snackar med K, när en brud som jag aldrig har sett förr i hela mitt liv griper tag i mig (min första tanke, "aj då nu får jag på käften för något gammalt blogginlägg.") Hon släpar mig sedan bort, ger mig fyra shots, en kram och vrålar sedan " Joanna, JAG ÄLSKAR DIG!". Sen dansar hon bort. Och jag står kvar, med halvöppen mun och 4 tequila i näven.
Kvällens mysigaste: Min och Bengans MAX-efterfest i sängen.
Kvällens självklara: Linns vrål " Tar inte du dessa Shots så får du inte komma på min syppefest imorgon!"
Kvällens kioskmongos: Ett gäng Whitetrash med alldeles förmycket kajalpenna inne på Max. De vägrade flytta på sig, de hotade med stryk bara jag kollade på dem och de terroriserade den stackars Max-servitrisen. Det lös inkompetens och Tingvalla om dem.
Kvällens skräll: Jag säger till alla att jag ska gå hem efter Saimon, men var hamnar jag? På mitt andra hem, Baren.
Kvällens nostalgimoment: Glende smyger fram, sträcker fram kameran ett par centimeter från sin kropp och formar munnen till ett B, ett I, ett L, ett D. Och det händer två gånger. Jävlar i min lilla låda tänker jag när jag avfyrar ett leende mot kameran och tänker på svunna tider då jag prydde Ystars mingelsidor varenda jäkla helg. Nuförtiden försöker jag undvika att hamna på mingelbilder då den andra fotografen, den lilla tösen, mestadels fotar ufon och tjejer som hånglar. Classy? Näh.
Första anhallt är paj-avskeds-fest hos Saimon. Och då jag stormade systemet efter mitt lilla hårmöte på Bergmans får jag förlita mig på Taxi Kurir ikväll.
Vit helg - Ja, och grisar flyger till helvetet.
Nu gör vi detta.
(x) Mascara över 100 kr
(x) En plattång
(x) En locktång
(x) Designparfym
(x) Foundation över 200 kr (Använder inte foundation)
(x) Ögonfransböjare
(x) Olika borttagningsmedel
(x) Speciell hårbalsam i en sprayflaska
(x) Läppglans över 100 kr
(x) Hårinpackning
(x) Bodybutter
(x) Bodylotion
(x) Parfym över 300 kr
Summa = 13
Du ...
(x) Använder locktång/plattång varje dag
(x) Använder foundation varje dag
( ) Använder mascara varje dag
( ) Använder kajal varje dag
(x) Använder läppglans varje dag
( ) Använder bodybutter varje dag
(x) Använder bodylotion varje dag
(x) Använder ansiktsrengöring varje dag
( ) Använder hårinpackning varje dag
( ) Använder hårspray varje dag
(x) Tränar på gym (Det får bli en halv poäng, jag är inte så aktiv på gymmet)
( ) Klipper dig varannan/varje månad
Summa = 5,5
Du har...
(x) Tonat håret
(x) Färgat håret (slingor)
(x) Hårförlängning
(x) Piercat dig
(x) Tatuerat dig
(x) Tagit hål i öronen
Summa = 6
Totalt: 24,5
0-10 Den naturliga naturligaste tjejen.
10-15 Konstgjord behandlad blomma.
15-20 Kanariefågel i nordisk miljö.
20- 25 Du är en fryst jordgubbe.
25-30 Barbiedocka. Bara plast
Jag funderar på att för första gången, ja kanske i mitt liv, att kompromissa och tacka Ja till ungefär hälften för att sedan speedbesöka allihopa i min blåa lilla racerbil. Nyktert ska jag underhålla människorna med min fantastiska humor och charm. Sen ska jag somna gott, vakna med världens hälsa imorgon och uträtta alla dessa måsten som jag har inplanerat.
Jag får fundera på det som sagt, systemet ligger 3 min från dörren och dagen är inte slut än. Mja. MOGNA! Later!
Detta är ingen god jävla morgon. Det är skitväder, parkeringsböterna haglar och jag är så jävla uppriven att jag vill krypa längre ner under täcket och stanna här hela helgen.
De senaste 2 dagarna har jag jobbat med så jävla många ufon att risken är stor att jag sätter av ett skott i pannan på mig själv om jag möter en jävla människa till som saknar intiativförmåga.
Okej att Malmöarenan i Hyllie är en pampig byggnad och yadiyadiya. Men bygger man något för miljardsumma ska man väl kunna rassla fram lite struktur, organisering och personal som förstår att man serverar från höger sida. Vi var några få som hade koll på läget och i sådana situationer är det guld värt.
Nåja, 2 dagar - 28 timmar = välmåendekonto.
Nu sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova. Imorgon blir det sooovmorgon, hårmodellande och reu!
Ibland behöver jag lite hjälp på traven..
Timekill - says:
Hjälp mig att välja ut en dagdröm jag kan somna till.
Sofie Bengtsson says:
Det perfekta livet.
Timekill - says:
Ja
men hallå.
Timekill - says:
Det finns olika katerogier.
Sofie Bengtsson says:
S
ammanfatta. vad hade gjort dig lycklig?
Timekill - says:
250 miljoner.
Sofie Bengtsson says:
N
ej och det vet du själv!
Timekill - says:
Okejdå. En fotbollshuligan från Fullham, 200 miljoner och en frys full med panpizza!
Sofie Bengtsson says:
N
u så..
Timekill - says:
Sant. Åh, det blir en perfekt godnattdröm för min skönhetssömn inför morgondagens raggning av Red Hawks.
NU är det verkligen godnatt. Jag har en dröm att forma.
De senaste veckorna har varit de mest skrämmande men samtidigt oerhört viktiga för mig. Jag har pendlat mellan mitt flickrum ute hos mina föräldrar och tryggheten i min lägenhet. Det har varit en sådan konstig situation. Jag, arbetslös och plötsligt djupt insjunken med papper, planer och beslut om min framtid. Och vet ni vad, det har varit så jävla skönt. Jag har alltid jobbat förstår ni.Alltid haft mellan 2-4 jobb. Så när jag kom hem från Kos kändes det så jävla konstigt att ställa in resväskan i garderoben, packa upp mina tillhörigheter från lådorna på vinden och kicka igång livet här hemma. Utan ett jävla jobb.
Patetiskt skulle många beskriva det medans många andra hade gett det en axelryckning och mumlat något om att sånt är livet.
Jag kallar det för nyttig jävla livslära. Man klarar sig alltid. Jag klarar mig alltid. Det har funnits många tillfällen i livet det har bevisats för mig. Men det känns alltid lika skönt när känslan kommer över mig. Känslan över att vara den jag är och fucking jävla king of the world. Eller Queen. Ja ni fattar poängen.
Men vet ni vad det bästa av allt är? Det är att jag är fri att göra precis vad jag vill. Och när man verkligen inser det till hundra procent, inser att man har sina närmaste fulla stöd i ryggen, det är en kickass feeling.
Så det enda som återstår nu är att vänta på några papper, se över mina autogiro överföringar för ett månader framåt och be för att hästapållen inte ska slänga av mig så jag bryter ett ben.
Godnatt - imorgon tar jag Malmö med storm. & Madde (fast på natten aw.)
Norah Jones är plåster för själen.
Jag älskar Mcdonals ändå.
Adjöken.
Det är bilderna.
Första tanken som poppar upp i mitt huvudet när jag klickar mig in på en blogg som har en omkastad bild är "ajdå, vet inte flickstackarn hur man snurrar på bilden i redigeringsrutan?" Men givetvis vet dom. Klart de gör. Men på något vänster är det så mycket snyggare att ha bilden såhär.
Är det bara jag som inte ser "konsten" ? Och är det bara jag som tycker det är förbannat jobbigt att lägga huvudet på sne varenda jävla gång jag besöker en fashionblogg?
3 typiska exempel:
http://amandaberg.bubbleroom.se/?intBlogId=1792&comment=1
http://malvaalcea.blogg.se/2008/july/untitled-selfportrait.html#comment
http://emmanygren.se/2008/october/081031.html#comment
Funderar på att röka en ciggarill och väcka Nädy så hon kan få snarka i sängen, bredvid mig.
Jag är inte trött dock. Jag tänker istället på det stora vita kuveret med information om min framtid som ligger i köket och får mig sådär löjligt nöjd med mig själv.
Nä. Måste städa efter våran Mcdonalsfest som ägde rum här för någontimme sedan. Godnatt - när det nu blir.
Bra där Joanna. Bra.
(Sibyllla - check!)
Igår var det inflyttningsfest hos Frankieboy. Det var gemytligt att träffa gamla bekanta igen.
Frankieboy och Nädy gick ehm..loss? Ursäkta min brist på fantasi, jag är misärbakfåll.
Jag rökte rosa ciggaretter.
Sen blev jag kanonpackad och klockan blev mycket. Hamnade på Baren, shotade jäger (IGEN), dansade och sällskapade hem.
Ska lägga mig i fosterställning i duschen nu. Har smink i huvudet och en flarra hårspray i håret då jag ansåg att maximal styrka skulle hålla lockarna på plats igår. Mindre roligt idag. Mår piss. Kadaver. Misär. Ja, ni fattar.
När man skriver en sådan rubrik brukar man oftast gjort en massa saker under dagen. HAH. Inte i min värld. 
Vi köpte Halloweensötnosar som vi döpte till Håkan och Lennart. Det tog mig en halvtimme att äta upp den och ungefär 4 timmar att smälta margarinklumpen.
Efter frukosten anordna vi SPA i Nädys trädgård. Nädy var först i.
Sen kom jag.
Njutning.
Njutning deluxe. (Hon fick den bästa platsen, fuckern!)
Såhär bred blir man av att vara arbetslös.
Såja. Klockan slog precis över till bisarra mängder av alkohol. Ses på baren. Adjö.
Adjö.
