Var uppe i lagenheten i onsdags. Sag ut som en bomb hade exploderat och bara lamnat efter sig ett stort svart hal. Hittade dock mina vita nike sneakers i hornet ( de var dock ej sa vita langre ), ett par jeans och nagra skor. Det var allt. Min laptop hade smallt ihop med Toms Playstation och min ena vaska var en stor javla klump. Men efter regn kommer solsken vilket egentligen menas med ett endaste ord: SHOPPING. Visst saknar jag mina favoritskor, klanningar och koftor. Men hey, chansen att shoppa en helt ny garderob kommer inte ofta.
Ska kolla pa en lagenhet imorgon. Eller en vaning i ett trevaningshus ratta sagt. 2 rum och ett litet pentry. Med brandvarnare. Puh. Anyways, ska vara pa jobbet om en kvart. Det ar fina grejer och jobba i stayups och en klanning da mina svarta jeans och svarta linnen ligger kvar i askan. Man far ta vad man haver, mannen har omkring lar val bli glada.
Belonade mig sjalv med en fin liten fylla igar, vi fire victims ar berattigade till sadana saker. Den satt fint och jag sov javlar i mig gott i Matteas Brors sang som hade en sandar mjuk och fin tempurmadrass da han ar rugbyspelare och tydligen behover sadant.
Sa summan av kardemumman, det ar OK med mig och eftersom jag inte har en telefon riktigt an sa skriver jag ut det har till alla er som har forsokt na mig. Blogg kan vara javligt bra vid sadana har tillfallen, HA! Tank pa det ni som inte tycker om ordskriveri fuckers.
Laters!
1 timme senare satt jag i Tashas vardagsrum, i chock, och undrade vad fan som skulle handa harnast. Jag stank rok och jag holl krampaktigt tag i det enda som jag agde, min mobil.
Varan lagenhet brann ner i mandags. Poff sa det och allt jag agde var borta. Pass,, idkort, Visakort, laptop, kamera, EN HELVETES MASSA UNDERBARA SKOR, mina nya chanelborstar, mormors guldringar, foton, klader, ja allt. Mitt nya liv. Borta. Ajoss.
Vi har agnat de tva senaste dagarna at att handla, skriva listor pa vad som har forsvunnit och tagit emot sa javla mycket hjalp fran vara vanner. Folk har lamnat stora sopsackar med nya klader till oss, vi ar utplacerade hos oliika underbara manniskors hus och mina foraldrar hemma i Sveriga ger mig ett massivt stod nar jag ena sekunden bryter ihop for jag saknar mina favoritpumps och andra sekunden ar kanonarg for saker och ting alltid ska handa mig. Men det loser sig, det gor det alltid. Jag ar bara lite utan identitet i ett land som inte riktigt ar mitt hem an. Naval, vi ska till lagenheten idag och ga igenom vad som vi kan radda. Typ noll, men hey, jag kanske hittar en klack som jag kan ge en vardig begravning till.
Men av negativt kommer positivt...nagongang. Ajoss Sverigebor - ge gryningspyromanen en small fran mig, jag har kommit att hata eld numera.
