Vet ni vad det basta med Grekland ar? Alla ar sa forbannat trevliga och har humor har nere. Det ar inte som turkiet dar man knappt vagar ga ut for att halva befolkningen drabbas av katslag.

Vi var pa Mama Rosas igar och kakade Pizza. naja, grabbarna kakade, jag hade angest och at ceasarsallad. De bestallde in 2 xtra large pizzor som de sen delade pa 5 personer. Dessa pizzor var sliade och hade over 20 st bitar. Matfest grandiosa sklle man kunna kalla det. Efter ett tag sa kommer servitoren fram och sager att vi far en liter vodka om vi tommer all mat pa bordet.

HELL YEAH vralar alla och borjar vraka i sig mat.

15 min senare stod dar mycket riktigt vodka, is och en bringare med juice pa bordet. Och dar borjade det ga utfor. Kvallen slutade med att jag ramlade/hoppade ner fran en bardisk och stukade fote lite latt. Ett tips, ga aldrig med att ha shotstavling med en grek. BIG NO NO. Eller da var det kalaskul men idag ar jag inte sa javla tuff. Jag och min nyfunna kompis Emelie ska kopiera till gamla stan och shoppa lite. Ska aven kopiera en nyckel och sortera min nytvattade tvatt som jag precis har hamtat. Sen blir det lugnt. Jag behover en day off, imorgon borjar jobba och ska ha infomote for nya ankommande turister pa Grabbarna Graus.

Nu dusch och sen ska jag ringa snubben som jag har hangt med i nagra dagar. Han ar smalaning och har piercing i brostvartan.

Todelo!

Jag levde rovare igar, minst sagt. Det kan inte annat an ga utfor nar resturangagarna fyller en med tequila. Det resulterade i en karatefylla som ledde till brak med en snubbe som jag idag skyr som pesten. Denna snubben var en trevlig prick for 2 dagar sedan. Vi drack ol och umgicks som ett par goda vanner. Tills igar da jag fick reda pa att han har skrytit om hur hart han hade satt pa mig.

Que? Nar hande detta fragade jag mig och blev tokforbannad. Manos, inkastaren pa Cactus informerade mig idag om hur jag hade pljojt igenom bargatan med mord i blicken och lappat till alla som stod i vagen for mig.

Starkt jobbat Joanna, oerhort.

Ikvall blir det film och somn. Jag har 5 natter att ta igen. Ni vill inte se hur jag ser ut idag. Misar. A fucking javla misar.

Jaza!

Andrade planer. Eftersom har e sa jakla roligt och Grabbarna Graus behover min skanska charm stannar jag darfor har pa Kos.

Nr 32 "Sasonga!" pa listan "100 saker att gora innan jag dor" stryks i denna sekund.

Givetvis kommer jag blogga, men inte lika ofta da jag antagligen inte kommer vara kapabel till att hantera en dator alla dagar.

NU KOR VI!

- Dans pa bardisk.
- Brostflash.
- 5 grabbar som strippar efter massiv hets fran mig.
- Isbits krig.
- Krock med lyktstople.


Mar sadar idag. Aterhamtar mig sakta med sakert fran gardagens roj med bartenderskolans elever. Grabbarna ligger och sover pa hotellrummet. Snodde lite av deras puder for att tacka mina svarta demonringar under ogonen men tro fan inte det hjalper. Darfor ska jag nu ner till Grabbarna Graus, det anordnas Eurovisonkvall dar nere och jag tankte att nagra kalla samt lite volleyboll skulle hjalpa mig tillbaka till min forna form.

Det finns en kille har som definitivt saknar sin forna form. Efter att han ramlade ner fran andra vaningen da han forsokte impa pa en tjej genom att hoppa mellan balkongerna gar han nu runt med en strumpa pa huvudet.

Inga kostigheter med det. Nejda " Vi e pa kos, allt eller inget! " mentaliteten ar storre an nagonsin.

Ehum.

Jag ar inte lika saker pa att allt eller inget ar ratt for denna snubben.

Tjo!

Snart ar det dags igen att dansa pa Cactus bardisk. Klockan borjar narma sig atta och jag ska alldeles strax ga upp till lagenheten som jag delar med Rivas och Rasse. Fille och andre bor en trappa upp, i ett rum som saknar toalettdorr. Den ar trevlig. Not.

Dagen har spenderats pa Grabbarna Graus, solen har skinit och vattnet ( som fortfarande ar kallt ) har svalkat.

Medans killarna samlar strack ute pa nattklubbarna agnar jag mig at att overtyga alla jag traffar att Tequila faktiskt ar skitgott.

Det gar val sadar. Daremot larde jag mig nya saker om jagermeister och vad effekten av denna dryck kan frambringa.

Onska mig lycka till, idag gar vi pa finspriten. OZO!

Ciao!

Nu nu nu...mot flygplatsen! Resväskan är packad och vinet är slut.. Destination KOOOOOOOOS mina damer och herrar.

Fredrik, försök inte ens knåpa ihop något humoristiskt om min lilla utflykt. För jag kommer få sol och du kommer få regn.

Kösaddam.

Msn konversation med en gammal polare från gymnasietiden.

x - Joanna! Läste precis din blogg, bra musiksmak du har...men Håkan Hellström? Borde inte han ha kvalat in på en klar första plats?

Jag - Jag lyssnar hellre på Lasse Stefans resten av min livstid än den skrikande mongoloiden.

Överreagera? Jag? Knappast. Det finns mycket jag anser vara totalt värdelöst, en av dem är Håkan. För mig är det helt obegripligt hur en normalt funtad människa frivilligt kan lyssna på honom.

Hör ni inte hur han låter? Släpp ut katten.

Det är något som inte stämmer i min lägenhet. Inatt gick tv:n igång 2 gånger och imorse började kranen rinna inne på toaletten.

Jag skrämmer upp mig själv, det vet jag. Men å andra sidan, Yrrol och Anna ska ta över lägenheten nu medans jag är borta. Så jag lämnar detta problem åt dem. Håhåhå. Med tanke på Yrrols morgonhumör så kommer dessa ljud göra sig perfekt.

Adieu.

VAR DET LÖNT ATT BOKA HOTELLRUM I RHODOS NÄR JAG NU KOMMER FÅ SITTA UTE PÅ EN JÄVLA HAMN I 3,5 TIMMAR OCH VÄNTA PÅ EN JÄVLA BÅT AVGÅR KLOCKAN ÅTTA?!

Jävlar i min lilla låda vad nöjd jag är med mitt hår. Har varit på Tullklipp där Emelie Olsson har klippt och stylat barret. Hon är bra den tjejen och hon vet sannerligen vad hon sysslar med. Är imponerad av henne, hon är tjugo bast och sin egna boss. Bra skit.

Jag har inte börjat packa än, dock har jag fått en hotellnatt på Rhodos bokad. Kommer ner på imorgon kväll, sover i Rhodos stad och åker därefter över till Kos på Torsdagen med en liten skitbåt som antagligen kommer gunga så utavhelvete.

Dock återstår där ett pyttelitet problem, mitt pass. Jag hittade ett igår, men det visade sig vara mitt gamla. Så var finns mitt nya?

Och pass är ju bra att ha, right?

Blev haffad av några bekanta på stan igår som frågade vad jag höll på med i Lördags. Jag stirrade apatiskt på dem och mumlade sedan något ohörbart. (För ska sanningen fram så har jag faktiskt inte en jävla aning). De påstod att jag hade gått runt till folk och predikat för dem att rökning dödar.

Jag frågade några andra om detta stämde och mycket riktigt, jag hade varit mycket informationsrik till några rökare på  Bar a Bars terras. Jag hade tydligen även brutit ett gammalt raggs cigg med motiveringen " Du kommer aldrig få ligga om du luktar sunk i käften ".

Ojsan hoppsan. Vad jag minns så tömde jag mitt egna Prince menthol paket innan midnatt den kvällen.

Vi lämnar det där.

Bra kväll igår. Var och drack bärs hos Månz med Glende liggandes på min axel. Stackaren var rädd för den blodiga filmen vi såg. Efter några timmar bröt jag upp och stack till en annan vän och kollade på film. Och inte vilken film som helst, nej ni, har snackar vi riktiga grejer nämligen Sunes Sommar.

Ngra glas rött och en galen Rudolf på husvagnssemester. Kan en måndag bli bättre? Nein.

Idag har jag ångest över alla de saker jag måste ordna innan min lilla trip till Grekland imorgon.

- Klippas.
- Handla rakhyvlar så skogen på benen kan skövlas.
- Bikinivaxning.
- Kaffe på Maltes.
- Umgås med Filippa.
- Kramas med Yrrol.
- Skälla på försäkringskassan (igen).
- Diskutera möhippa med min kusin.

God damn, let the day begin.

Vilken kväll detta var. Hellogroup i Köpenhamn anordnade "after work" med fri bar på kontoret och med skiftande neonljus och en samuraj film på väggen dansade vi till Justice och drack Gin & tonics.



Jag saknar dessa Köpenhamnskvällar, men framförallt saknar jag Laura. Förr var jag där minst 2 ggr i månaden men nu har besöken blivit färre och jag kan komma på mig själv att sitta och tänka på den danska atmosfären som fick mig att må så bra.

Första grej på min " Att göra lista efter Kos " blir en vecka i Köpenhamn. God Damn!

Såg "The bodyguard". Igen.

Sen grät jag. Ordentligt. Sådär ylandes i soffan med pappersnäsdukar i knät och kliande ögon. " NEEEEEEEEEEEEEJ! Sätt dig inte i planet, han älskar dig. TURN AROUUUND!"

Typ så.

Funderar om jag inte skulle lägga över filmen till min mobil så jag har något att yla till på planet. Det hade varit något.

Jag & Costner.

Är på besök hos päronen.

- Do stannar hemma, jao åker till stan, mycket viktigt eeeerrende!
- Köp något gott till mig så stannar jag tills du kommer hem igen.
- Vaod?
- Såna Safarikakor, med ljus choklad!
- Du ska inte hao några kakor, du bantar!
- Det kallas återhållsamhet.
- BIKINI på kroppen Juuuaaanna! Ni ungdomar talar alltid om en Beach. Tänk po den!
- Ja, det gör jag. Beach 2011. Denna sommaren räknas inte.
- Inga kakor. Där finns kapustka* i kjylen!


(*Kålsallad)

Befinner mig i Lund, nämligen i Maddes säng och försöker överleva. Både hon och jag är en aning skakis fortfarande och trots att både glass och chips har förtärts till kultfilmen Fucking Åmål är vi inte ännu helt fria från våra besvär.

Jag mötte 5 pers när jag gick till Madde, och alla såg lika bakfålla ut som mig. Det kändes fint, en sorts samhörighet. Känns alla här i Lund är bakfålla. Alla dagar i veckan. Inte så konstigt egentligen. Studenter, behöver jag fortsätta?

Chopp Chopp, hej!

Vem bjöd oss på Max igår? Vem skickade en Cosmo till mig med motiveringen " Du är fin " och vem i helvete drog ner min klänning på Soft?













Det är fortfarande lite luddigt allt det där. Kan ju bara säga att Månz förfester är tricket! Yrrol blev kanonladdad och pratade om meningen med livet och olika djup. Anna satt i fönsterkarmen och vrålade med på Slipknot videon som dunkade på i bakgrunden. Månz och Miyad utövade någon konstig dans och jag testade olika drinksorter. Vad händer om man blandar rödvin med gin och cola?

Och just det, sen dansade jag bongodans till Yrrols trummor. Det var fint.

Jag skulle kunna döda för en rostmacka med banan och grädde nu.

Helvetes jävlar vilket oflyt jag har. I mean it. Det var meningen att vi skulle ta oss en liten svängom på Debaser ikväll då ljuvliga Tingsek skulle spela och jag behövde bekanta mig med lite snygga män. Den planen ändrades till middag och vin i Lund då annat kom emellan men nu jag kan inte en ens åka till Luuuuuund då hela min jävla planering har gått åt helvete och jag har tonvis med saker att ordna inför min tripp på Onsdag.

Så det blir Ystad ikväll.

Jaha.

Att vara städad ikväll är inte att tänka på.

Jag lever efter Månz´s visdomsord;

Varför ödsla så mycket tid och energi på något som har samma innehållsförteckning som bob´s blandsaft?

Då Ystad sög balle igår tar jag mitt pick och pack och drar till Lund. Det vankas middag och vin med hjärtegrynet Madde. Gemytligt, oerhört gemytligt.

Men nu, städning. Lägenheten ska saneras. Tjoflöjt!

Jag blev besviken på Ystad igår. Jävla lame ass människor som bor i denna stan. Att inte dyka upp när det finns ett bord bokat gör mig jävligt irriterad. Jävla primater. Men iallafall, vi hade jävligt roligt igår, trots några missöden. Vi drack som sagt Cosmos hos mig samt käkade en välbehövlig pizza. Därefter stack vi till Store där Saimon föreslår den briljanta ideen att dra på pubbrunda. Ja, det går faktiskt i Ystad. Gäller bara att vara lite lättsam och inte avskräckas av de lättklädda polskorna inne på Le Cardinal. Det var det stället vi började med. För er som aldrig har varit i Ystad kan jag beskriva Le Cardinal som flottigtoch billigt med spelmaskiner. Vi vann tyvärr nada på de där jävla maskinerna. Jag kände mig som på Polenbåten, allt bara plingade och ölen var varm. Efter en halvtimme på Caddan förflyttade vi oss 2 minuter bort ner till Lottas Källare. Grabbarna drack fernet och vi höll oss stadiga på en cider.

Fernet är ett jävla påhitt. Det finns ingen människa som någonsin har mått bra av det rävgiftet.

Från Lottas till Soft. Yrrol och Anna, my darlings kom och vi var nu ett gemytligt gäng som skålade och skränade. Jag blev för första gången tillsagd att det var 23 års gräns av en ny snubbe från Kina. Det var lite roligt, " Sorry flickor, ni är för unga". HAHAHA. Nåja, 2 sek senare stod jag med en öl i näven. Jag har inte spenderat varje helg sen jag fyllde arton på Soft för att bli nekad, icke icke icke. Det är det som är så bra med Soft, det blir som ett andra hem.

Klockan blev tillslut mycket och med glatt humör gled vi upp på Baren.

DAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAMN!

People! Har ni slutat gå ut eller? Vafan håller alla hus? Har alla jävlar blivit tofflar och ligger hemma i sina jävla pyjamaser eller?

10 pers. Femton jävla pers såg vi. Det fick mig att vända och vingla hem för att sedan somna med tuggumi i käften som imorse hade trillat ur och hamnat i mitt hår istället.

Over and out.

Saimon har anlänt med sin partyväska, dvs; alla tillbehör som behövs till en lyckad Cosmo. Så här sitter vi. Lite småfålla med varsin drink i näven. Snart beger vi oss till Store Thor´s uteservering för att möta upp Martin & co för lite drinkar, tapas och skitsnack.

Nu kör vi. Den ´priten, den ´priten, den underbara ´priten!

Vi ses i dimman.

Dessa två hästar kommer jag bära med mig i hjärtat hela livet. Av alla hästar jag har haft och ridit kommer dessa två, alltid vara en del av mig.

"Ohh nooo you didn't?!"



Oh yes i did. Spontanitet har alltid varit min grej så om mindre än en vecka kommer jag befinna mig nere på Kos hos Fille,Rivas, Andre & Rasse som redan befinner sig där nere och jubbar som bartendrar.

Ojsan hoppsan, det blir att käka antabus när jag kommer hem. Om jag kommer hem.

Håhåhå..

Godmorgon Sverige, Ystads en gång mest hatade tjej hälsar er välkommna. Ja, på den tiden då jag bloggade på min egna sajt Swica.se och var som mest jävlig poppade ofta anonyma bloggar upp där de insiktsfullt beskrev mig som "Ystads mest hatade".  Jag var väl inte riktigt snäll alltid. Brutalt ärlig skulle många velat kalla mig. Körde över folk till höger och vänster, sågade diverse bollsporter, hånade folk som bar vita jeans på vintern och skrev mina personliga åsikter om tex Tingvalla till den pass "grova" grad att Johannes ringde upp mig och bad mig ta bort inlägget.

Det finns många som saknar just den bloggen. Det förstår jag. Sålänge man inte råkade stå med själv var den jävligt rolig att läsa. Så är det ju alltid. Drabbas man inte själv, ja då ger man fan i om någon annan gör det.

Jag minns hur "Flashback" pojkarna ofta kommenterade bloggen under olika namn. Anledningen till mitt smeknam till dem är att de startade upp en tråd om mig på Flashback forumet. När jag sedan fick reda på vilka det var skrattade jag bara högt och flinade extra mycket nästa gång jag mötte Big Adam, Tim, Robin och resten av de små assexuella pojkarna. Nu är vi alla vänner, har tagit ihand (på fyllan, på ett svettigt dansgolv på Öja) och de har erkänt att jag inte är så tokig trots allt.

Vilka minnen. Swica bloggen var good shit. Och snaskigt good shit säljer. Helvete vad skor jag handlade på den tiden.

Det var en fin tid i mitt lilla liv, en bitter brutal men helt fantastisk tid. Sådana ska det bli fler av!

Ciao!

Han gaybonden i "Bonde söker fru" ser förfasiken riktigt skaplig ut! OCH han håller på med hästar. Nåja, inte "Waaawawoom" skaplig men av alla nördiga bönder som är med i år är han helt klart snyggast.

Varje dag bevisar livet för mig att de vettiga killarna antingen är homosexuella eller redan bortgifta. Kvar finns bara bottenslabbet, kvar åt oss som kanske kan tänka oss att stadga oss om 5 år.

Bonde söker fru är faktiskt riktigt bra. Jag och min mamma brukar följa det tillsammans, med popcorn och vin. Sen brukar vi fnissa som små skolflickor med flätor och rosa hårband när bonden ska välja ut sin piga.

Men om jag hade fått välja mellan gay eller gift hade jag utan tvekan tagit gay. Typ GAYBONDEN! Tänk er, han och jag på en ultramodern hästgård med uppvärmt ridhus med gummiflis, skrittmaskin, bassäng och anlagd sandslinga. Där hade han och jag sedan levt våra liv, två bästa vänner som har askul genom hela livet. Stallmys, ryttarfester och diverse resor runt om i världen. En livskamrat av den bästa sorten.

Kanoners, jag ska söka till Bonde söker fru!

http://gfx.aftonbladet.se/multimedia/archive/00636/peter_GUSTAFSSON_636562w.jpg

06:10 imorgon bitti åker jag hem till Ystad. Sen ska det fixas och donas och därefter blir det pardey hos M.

Det ska bli trevligt att komma några dagar. Känna av den bittra småstads atmosfären igen, lyssna på skvaller på snuggles och observera tillskotten av lammkött på Baren.Vilken liten tjej kommer bli sommarens nya hejting? Vilken klisterspelare kommer sätta henne först?

Men det bästa av allt är att jag kommer få kramas med mina hjärtevänner. Speciellt Yrrol, henne har jag saknat.

Nu powerwalk, därefter ZzZ.

Jävlar i min lilla låda vilken spektakulär nöjesshow Uddevalla bjöd oss på igår. Tanken var att gå ut och ta en öl, snacka lite skit och låta grabbarna hitta varsit lammkött som de kunde dra med till hotelrummet.

Det slutade med att vi stod och shotade till Rednex på ett uteställe med helttäckningsmattor på väggarna och en Dj som inte förstod att det inte funkar att spela Spice Girls. Det var tydligen artonårs gräns men tjejerna som stod och hade någon form av oralsex uppe på "danspodiet" såg inte en dag över 16 år. Bartendern hade näshår som stack ut och längst inne i hörnet fanns där en handgjord skylt som där stod "Mini-VIP" på. Vad det var för folk som satt i den hörnan behöver vi inte gå närmare in på. Låt mig bara säga att 80-talet ringde och ville ha tillbaka sina hockeyfrillor.

Fålla blev vi då vi va tvugna att höja livskvaliten på detta uteställe from Hell. "GG:s" hette det tydligen. Bara namnet säger ju allt.

Kvart över två hittade grabbarna mig på ett Pan-Pizza ställe ihop med några bönder där jag diskuterade betor och skördetröskor. Runt tre tiden hittade jag mig själv sittandes utanför hotellet utan nycklar. Det blev en lång stund på den lilla gräsmattan och vad jag har hört så gick mobilen varm, många nattliga samtal från min sida, sorry vänner!

Men in kom jag tillslut, fyllehååndarna med. Sen lekte vi Dj:s och däckade.
 

Vet ni vad jag gör nu? Jag äter kaka.






Somliga hade kallat det att sjabbla med dieten, att vara oansvarig, oseriös, en jävla hycklare.. you name it. Men vet ni vad jag kallar det för?

ATT FIRA!

Villken jävla skitstad Uddevalla är. Det tog mig 5 minuter att gå igenom "centrum" och under de minuterna hittade jag EN vettig affär. Resten var bara meningslösa småbutiker som Eurosko, B-Young och Life hälsokost butik. Inte konstigt att människorna i Uddevalla saknar stil när skoaffären har en massiv skyltning på Foppatofflor som "Sommarens hetaste".

Efter att ha besökt några butiker beslöt jag mig att gå och käka och började jakten på det hippaste stället in town. Jag letade alltså efter ett Cafe med uteservering som var dugligt att sitta på. Efter tre minuter hittade jag ett ställde som hette något med Rådhus. Fullsmockad med folk och en trevlig atmosfär. Bingo! tänkte jag och klev in. Jag fick mig en smärre chock när jag möttes av en inredning som skulle kunna liknas med en blanding mellan Cafe Diana och Möllers. Men jag gav det ändå en chans, kanske var maten supergo? För inte fan var personalen det. En sur jävla utlänsk tjej med kraftig brytning hälsade mig välkommen med " Vad ska du ha? " och kollade sedan avmätt på mig medans hon tuggade på sitt rosa lilla tuggummi med öppen mun så hennes läpppiercing gungande upp och ner, upp och ner. "Kycklingsalllad, är det möjligt att få lite avocado på salladen, tack?" svarade jag och la all min kraft på att lugna ner mitt utbrott som började gro snabbare och snabbare. "Nää, sånt har vi inte här, du får en kycklingsallad! 85 kr, servetter finns där" fick jag till svar och innan jag ens hade hunnit fråga om dricka hade hon dratt mitt kort.
" Jag ska ha en latte också, TACK!" pressade jag fram och stirrade mordiskt på tjejen. Och det fick jag, efter några minuters suckar och stön.

Salladen smakade rövhål och mogen som jag är hämnades jag genom att använda tallriken som askfat.

Avslutade min lilla stadstur med att springa in på Ticket och kolla lite flygpriser. Givetvis satt där en höggravid bitter brud med flottigt hår som avbröt mig i varenda mening. Fast det är väl klart,jag hade nog också varit ganska bitter om jag hade jobbat på en resebyrå och bokat resor åt folk som skulle ut i vida världen. Vetskapen att man det närmsta man kommer en resa är att smeka biljetterna som kunderna beställer hade varit rätt så nedslående. Och att sedan bli påmind att man ska trycka ut en unge varje gång magen slår till skrivbordskanten hade nog gjort sitt med.

Så följt mitt råd; flytta aldrig till Uddevalla.

Jag vaknar, torkar bort dregglet från hakan och skriker åt min kollega att stänga av sina hundraelva jävla alarm som han har ställt runt om i rummet. Sätter mig därefter upp i sängen och drar bort gardinerna från det söta lilla fönstret och konstaterar att det kommer bli en fin dg i Uddevalla. Morgonhumöret stabiliserar sig och innan jag trallar ut till resten av Telenorar-folket vid frukosten ger jag kollegan en smäll så han vaknar.

Kollar igenom mina Sms och finner ett med rubrik "VIKTIGT". Ahapp, antar att det vore på sin plats att läsa det mumlar jag och hinner precis öppna det när den lilla gruppen vid frukostbordet börjar högljutt klaga över hur förbannade folk kommer vara idag. What?

Det visar sig att jag som vanligt är jävligt efter. I sms:et stod det info om Inslaget på Nyhetsmorgon imorse, om  mobilmasterna som har tillverkats i Bangladesh, där några barnarbetare har hittats omkringkrypandes under några rör. Företaget har gvetvis avslutat allt sammarbete. Men det gör ingen skillnad för Sveriges befolkning. Nu har dom hittat något dom kan tjata om. Att de sedan går in i en jävla klädesaffär och köper kläder som har tillverkats av en 8 åring i Kina är inget att tala om. Det är inte samma sak.

Det kommer bli en spännande dag för mina kollegor. Får se hur många samtal jag kommer få om att de folk är på lynchnings-humör. Stackars pojkar. Håhåhå. Själv ska jag ut och promenixa för att sedan ägna eftermiddagen i ryggläge med datorn på magen.

Ciao!

Min kollega var väldigt produktiv idag.







Jag är helt död. Ligger på hotellet och trycker i mig diverse frukter för att stilla mitt sötsug. Har en förjävla mensvärk och gång på gång känner jag en stark vilja att slåss. JAG VILL SLÅSS!

Slåss slåss slåss. Som en Tyson. BAM!

Nej. Jag har absolut inget vettigt att skriva, hej!

E.M.D lockade folk idag.





Och för er som inte vet vilka E.M.D är kan jag upplysa er om att det är ett av Sveriges dåligaste band.

Danny "Toooookioo", Erik Segernörd och den tredje vet jag inte vad jag heter, en jävla nobody helt enkelt.

Därav målgruppen ovan.

Min syster ringde mig häromdagen och vrålade att hon äntligen skulle gifta sig med F. Sen rabblade hon upp sitt drömbröllop i hundranittio som tydligen morsan ska betala (bra där, då kan jag önska mig en jorden runt resa nu alltså) och sa sedan något som fick mig ur balans. Så ur balans att jag var tvungen att sätta mig ner.

"Och duuuuuuuuu ska vara bruuuuuuudtärna!"

På något sätt hade jag svårt att se mig själv hållandes hennes slöja i en vit fluffig dress och blommor i håret.

Men sen kom jag att tänka på all gratissprit och att det faktiskt är min älskade syster som ska gifta sig med sin F.

Då kändes det bättre.

Jobbar som sagt i Uddevalla denna veckan, på ett stort köpcentrum som heter Torp. Det är säljvänligt och jag ägnar mest min tid åt att lära upp våran nya kille som kom till teamet förra veckan. Jag såg fram emot denna dagen tills jag såg annonserna som Uddevallaborna har häftat fast lite varstans i stan.

"E.M.D kommer till Torp den 13 Maj i stora glashuset, konsert och skivsignering 17:30. Kom dit!"

Jävlar i min lilla låda. Det är den 13 idag. Vi jobbar i glashuset. 10 jävla meter ifrån den förbannade scenen.

Minns ni när jag beskrev känslan av att höra dansband? Lägg då till gruppen E.M-fucking.D till det.

Later!

Englas begraving skedde i helgen och med ett stort mediapådrag kunde man följa den tårdrypande begravingen. Vi fick se en okänd flicka begravas och detta har väckt starka känslor hos svenska folket.

Men var det nödvändigt att sända begravningen?

Efter att ha följt jakten på Engla och hennes mördare, med hennes bild på varenda löpsedel lärde vi känna Engla. Hon blev någon vi "kände", och helt plötsligt blev det okej att följa en liten tjejs begravning på tv. Mamman ville dela med sig. Givetvis ville hon det. Hennes älskade lilla dotter hade blivit brutalt mördad, vem sörjer inte det?

Men att sända i rikstv? Är det inte att gå för långt?

Svar Ja.

Jag är riktigt trött. Sov 3 timmar inatt, skedade med 2 andra hjärtevänner i en liten hotellsäng som vi inte borde ha planterat oss i. Men eftersom jag var en timmes bilväg från mitt location varken körduglig eller sugen på att köra hem 03:00 på natten gjorde vi det enda rätta. Vi smugglade in oss själva på R´s rum genom ett pyttelitet fönster på baksidan. Nu i efterhand undrar jag hur fan det gick till. Jag menar, jag är lika vig som Bert Karlsson i trikåer och med tanke på mitt tillstånd har jag svårt att förstå hur jag kunde "slinka" in utan att väcka halva hotellet.

Men kul, det var det.

Ja just det ja, befinner mig i Uddevalla. Konstig stad må jag säga, mycket konstig.

Klockan närmar sig tolv, får ta en kvarts skitsnack med kollegan, sen säger jag Godnatt, Ciao!

Jag blev förälskad igår. Bland glittrande lampor, rytmiska trumslag och vibrerande folkmassor fann jag mig själv i ett oändligt lyckorus. Vi dansade samba på gatan till lyckliga rastafariungdomar som aldrig tycktes tröttna på sina bongotrummor. Och tur var väl det. För vi tycktes aldrig tröttna på att dansa.

Jag blev förälskad i MI, resturangen med Sveriges godaste räkdumplings. Jag blev förälskad i Cappuccino, vin/drink/kaffe baren som serverade en pajj som fick mig att glömma bort mina GI-handklovar för en stund. Jag blev förälskad i atmosfären som fick mig att tänka på Barcelona och dess intensiva charm.

Jag blev förälskad igår, en förälskelse som stavas; Göteborg.

Min diet är väl vad man skulle kalla  "ett hopplöst intiativ till att återgå till vad som en gång kunde rymmas i storlek 34".

Men! Det går över förväntan. När alla ser. Ni förstår, när jag är bland folk går jag mina morgonpromenader, äter sallader, trycker i mig en påse nötter och panikspringer 10-15 varv utanför hotellet, runt runt runt på en jävla parkering. Jag tackar högljutt nej till choklad, vänder bort blicken när kollegorna försöker locka mig med att prassla med godispapper och dricker några liter te istället för Mcdonalds förrädiskt goda Pina Colada milkshakes.

Änsålänge låter det bra tycker ni. Ja, det kan man ju tycka. Det är bara det att jag blir själv kommer monstret inom mig fram. Som idag. Jag gick ner till Lobbyn för att hämta Te, och när jag stod och valde mellan de olika sorterna kunde jag inte låta bli att snegla på det enorma kakfatet som stod 20 centimeter ifrån mig. Jag kunde inte sluta stirra på det.

Ballerinakex, finska pinnar, vaniljdrömmar, chokladrån, krokantsnittar..YOU NAME IT!

Så jag tittade mig snabbt omkring och tänkte; "Ingen får veta"

Och plötsligt kändes det helt okej.

Åt helvete är nog ett mer passande ord än över förväntan? Skiter björnar i skogen? JA.

Ännu en Fredag är kommen och jag satsar en hundring på att flera av er ska grilla och kanske sänka en öl eller sex ikväll.  Solen har skinit hela jäkla dagen i Halmstad och trots att suget efter öl aldrig har varit större kommer jag (håll i hatten!) ägna min fredag åt en promenix på stranden och sedan i ryggläge i sängen, givetvis med datorn på magen och en klave vindruvor i näven.

Men imorgon då..då..då..då..blir det fanemig att åka av. Halmstad eller Göteborg, det återstår att se. Men galet, det kommer det att bli.

Det spelas dansband på radion. Känslan av att höra denna smörja kan ungefär liknas vid att få öronen avskurna med en rostig rakhyvel. Dansband är ingen musik. Det är en folksjukdom. Jag minns för några år sedan när jag var liten och beskedlig och sommarjobbade på Maria Cafeet i Ystad. Jag minns hur jag bävade inför att jobba på söndagar då de sände "Dansbandstimmen" och hade en dryg, klämkäck kvinna som radiopratare. Jag minns fortfarande hennes röst mellan "musiken". Brr..

Nehej ni, dags för att träffa upp min trogna snubbe Prince för en promenix i solskenet. Cheers!

Timekill - oanade krafter och superutstrålning. says: Ja e sjukt bitter.

Fredrik says: Märker det

Fredrik says: På dina inlägg.

Klart som fan det märks när hela min jävla vardag genomsyras av idioti. Först ut har vi hela den här Köping-grejen. Jag satt som på nålar hela vägen till den förbannade staden och vad möttes jag av? En blå jävla skylt som alla städer har. Jag svor och jag skrek i bilen, så ordentligt att jag höll på att krocka med en Epa raggare. Sen hamnade jag helt fel och fick inte igång bilen. Det gjorde mig ännu mer förbannad och jag lovade mig själv att aldrig mer besöka Köping. 3 minuter i staden och jag var redan less.

Men det slutar inte där, det hade varit för enkelt, för simpelt! Jag kommer alltså tillbaka till Hotellet och med mig har jag en kycklingsallad. Jag suckar av lättnad och ser kvällen framför mig. Under täcket, kycklingsallad på magen, en kopp te i näven och fjärrisen i andra. Vardagslyx!

Jag hinner inte ens fram till sängen innan jag har skållat mina bröst med det förbannade jävla teet, tappat mobilen i dressingen och upptäckt att KYCKLINGSALLADEN är ett jävla skämt. 4 kycklingbitar fick jag. FYRA! Dessutom smakar dressingen kräk.

Varför kan inte alla dressingar vara som Max´s? Sedär, nu kommer min diet gå åt helvete. Imorgon kommer jag köra raka vägen till Max och köpa alla jävla dipsorter som vi gjorde i Helgen. Pommes och dippa, åååhhhh. Jag kommer göra detta som en protest mot resten av Sveriges dressingtillverkare.

Fyfan vad värdelöst "Sverige pussas & kramas" är förresten. Vart ligger humorn i det programmet egentligen? Iq-befriad humor är väl förfan inget att ha. Det ska vara snärt i skämten.

Såja, nu luktar täcket kräk med.

Jag ska köra till Köping ikväll och jag väldigt förväntansfull. Det får mig även att fundera en smula..





1. Skylten. FINNS DEN? For real?
2. Tänk så träffar jag Tobbe utanför en mack när jag tankar? Vad gör jag då? Vad ska jag säga? "Hej hej Tobbe, du är tuung?" Herreminjävlar. Tobbe lliksom, the man!
3. Kommer alla prata så roligt som de gör i tv-programmet?

OH! Nu kör jag, nu nu nu brummar jag iväg till Köping.

Jag hoppas verkligen att jag hittar skylten.

Står med en kund och tar upp mobilen för att ringa säljsupport. Slår numret och väntar...väntar...väntar..ingenting händer. Lägger på. Ringer upp igen. Tystnad. Jag kollar på kunden, ler ett ursäktande leende och himlar sedan med ögonen. Mumlar "säljsupport, vilket skämt, alltid kö" och ringer sedan upp EN gång till. Trycker luren mot örat i ett försök till att höra något. Men likfan är det lika tyst.

Efter några minuters lidande utbrister jag förfärrat; " Varför funkar det inte?!"

Kunden stirrar på mig och pekar sedan på handsfreen som hänger som en livlös orm från min mob.

"Du kanske ska pröva att sätta in pluggen i örat?"

Attsingen.

Jag kör alltid med benprotes så jag kan slippa använda mitt falskleg!

Är du på G? Som numer 7 i alfabetet?

HÅHÅHÅ!

Sitter på tåget på väg till Örebro. Det är alltid lika trevligt att åka tåg, även när jag får byta hundraelva gånger innan jag kommer fram till destinationen. Jag gillar lugnet och den grönskande naturen som flyger förbi utanför tågfönstret. Runtomkring mig sitter folk och knappar på sina datorer, läser sina tidningar och magasin. En tjej  knappar febrilt på sin mobil, kanske till sin käresta som blev lämnad kvar i Göteborg, kanske till en god kamrat som väntar någonstans i norra Sverige.

Det är som flygplatser. Jag minns en text jag skrev för någon månad sen när jag satt på Arlanda och väntade på mitt flyg:

" Det är något speciellt med flygplatser. Jag får alltid känslan av att mitt liv saktas ner ett steg av att bara se människorna runtomkring mig. Vetskapen av att det rör sig hundratals människor som är på väg någonstans, som har en destination, som alla har ett mål är för mig gripande. Jag undrar vart dessa  människorna är på väg. Jag undrar vart killen till vänster om mig med det härliga skrattet ska bege sig härnäst. Kanske ska han flyga till sina drömmars flicka tvärsöver atlanten.Kanske ska han bege sig på sitt livs äventyr, med endast sina tankar som sällskap. Eller kanske ska han bara hem. Hem till tryggheten, hem till sitt egentliga liv som han lämnade för en helg i Stockholm, där hans älskade lag Malmö FF spelade en avgjort match mot Djurgården.

Han utstrålar ett lugn, den killen. Och Kanske är det just det han känner där han sitter, med blicken stadigt återkommande på
den stora tavlan där avgångstiderna rullas upp. Ja, jag tror han ska hem.

Som mig.

Kanske känner han samma förvirring som mig över att få komma hem? Jag hoppas det. För då är vi två om det. Det känns bättre då.
Det är så enkelt för mig att åka iväg på äventyr men desto svårare att komma hem, leva som jag alltid har gjort i några dagar för att packa resväskan och dra iväg igen.

Han kanske gör samma sak den där killen?

Jag hoppas det, för då är vi två."

Det känns befriande att alltid vara på resande fot. Dock börjar mitt tålamod att tryta och jag känner en växande längtan av att dra utanför Sveriges gränser.

Det kanske blir så, vem vet.

En av de värsta sakerna som finns är att vakna upp, bakfull och jävlig, av en annans persons mobilalarm som ligger och tjuter någonstans i vardagsrummet. Då måste man resa sig upp, krypa bort till ett ölstinkande vardagsrum och hitta en förbannande telefonen. Sen upptäcker man, nej men ojsan hoppsan, ÄR DE INTE SAIMONS JÄVLA TELEFON som ligger och ringer. Den människan kommer snart att glömma bort sig själv.

Nåja. Trevlig liten förfest jag hade igår. Det dracks vin och jag skrämde upp lammkötten på 17 bast som Petri & co hade dragit med sig. Stackars små barn, så små, så sköra men ack så trevliga. Halv ett var vi nöja. Då blev det Kasedauns då Martina och Geli var så snälla och skjutsade ena delen av förfesten till Öja.

Chopp Chopp sa det sen var vi på G. Hittade två söta damer som hade varit på Sjuttiotalsfest och såg förjävla bra ut. Upp på scenen, och sen körde vi en liten dans för folket. Anna och Yrrol var ute och sprang efter karrar så jag fick underhålla mig själv med en virrig X som förundrades över hur kul det kunde vara att festa i en ladugård.

Det stöttes på folk, pussar delades ut, kramar tilldelades, livet var på topp och ännu bättre blev det när jag mötte upp tjejerna i baren för en GT. Det sjönk dock snabbt igen när en stor broder som mycket väl kan ha tuggat fradga börjar yla att vi ska ge fan i hans syrra. Jag blev förbannad. Har hållt mig på avstånd från denna debatten innan då jag inte har velat bli indragen. Men nu får det fantamej vara nog. Vem i helvete tror denna snubbe att han är. Dumma jävla idiot, ska VI låta hans syster vara? Om jag inte minns fel så spårades en viss IP-adress till en dator i Tyskland. Någonstans i det hela känns det som jag har blivit utpekad som "dåligt inflytande". Det blir så när man har bloggat i tre år och varit ganska grov i sin skrift, men ojsan hoppsan, skillnaden är den att jag har skrivit under med mitt namn.

Så jag känner mig inte särskilt sugen på att höra en annars reko kille stå och kalla Yrrol för Luder. Det kvittar vem fan han är och hur många jävla företag i denna jävla staden som sponsrar hans sport. INGEN, och jag upprepar en gång till för alla er som har bakisskalle, INGEN står och kallar någon annan för Luder när den egentliga boven i dramat står och slickar sina sår fem meter bort med ett flin i ansiktet. Det mina damer och herrar är allt jag har och säga om den saken.

Åter till festupdaten. Var va jag? Just det, baren. Idioten gick och vi fick våra GT:s, det blev lite mer dans och sen helt jävla plötsligt var klockan tre och powerglende som skulle vara kvällens taxi fick jäkligt bråttom till Max. Så vi drog ner till Max där X beställde in alla jäkla dippsorter som finns. Sen satt vi där, han och jag, och hade våran alldeles egna dippavsmakning.

Fina grejer.

Nu ska jag städa mitt vardagsrum och ta en dusch, jag luktar överkörd bäver i flabben och mitt öga har svullnat upp efter att jag råkade gå in i toalettdörren i natt.

ChoppChopp, hej!

Tidpunkt: Ca 17:00-18:27
Plats: Bröderna M
Sällskap: X och Saimon.
Förtäring: Pizza, öl samt några Jack´s.



Summering: Det kan inte bli annat än bra ikväll.

Ojsan hoppsan!

Vad som skulle vara en lugn och fin middag på Lottas samt lite efterrätt på Soft blev istället..

Flera drinkar på Soft och ett beslut om att springa upp till mig och hämta finspriten ( i detta fall Bacardi Razzen). Därefter beställa Taxi (KURIR! mycket viktigt, dom är de enda bolaget som tar maestrokort) fort som fan och åka till Petri. Väl hos Petri skulle vi bara dricka ett par dinkar och snacka skit. Jag skickade även ett sms till grabbarna uppe på baren och berättade om att jag var på G!. Dom blev glada. Vi drack på.

Taxi till Soft, ett par Öl där och upp till baren. Blev som vanligt bemött på ett förjävla surt sätt i entren, och jag för hundraelfte gången i rad ställde jag mig frågan "Exakt VAD har jag gjort henne?" Nåja. Jag var fåll och hade gasen i botten.

Vi kom upp, jag dansade en sväng och fick en drink i näven. Sen träffade jag Kevin, ni vet mannen på min topplista, det mina damer och herrar var ett Hallelujamoment.

En shots blev plötsligt fem och sen sa det bara POFF!

Jag är hemma iallafall, min adress kommer jag alltid ihåg. Krypavstånd is the shit.

Jag har funderat på en sak. Var går gränsen vid singel egentligen? Alltså Singel som i "jag är i fri att göra vad jag vill".

Dejtade en snubbe för ett tag sedan som efter bara några dejter ville titulera oss som ett "par" men inte tillsammans. WHAT? Fatta logiken i det tänkte jag när han berättade sin storslagna plan för mig en sen kväll på Möllan. Jag visste inte riktigt vad jag skulle tro och ägnade sedan resten åt kvällen åt att vrida och vända på "ett par men inte tillsammans".

Alltså. Om vi nu var ett par, men absolut inte tillsammans, betydde det då att jag ändå fick dejta andra? En kyss men inte mer? Eller var jag tvungen att hålla mig till snubben som i ett förhållande?

Jag fattade noll.

Han däremot gick all in och betedde sig (som i mångas ögon) den perfekta pojkvännen. 4-8 sms och minst två samtal om dagen och några besök i veckan.

GAH.

Men vi var absolut inte tillsammans.

Kanske var det därför jag några veckor senare på samma resturang på Möllan sa " Jag tycker vi droppar "parheten" och blir vänner med benefits istället"

...jag reser lätt!