1 ord. Fierce.

Hade någon sorts av bloggpaus igår. Jag vaknade åtta, gick 5 km och letade sedan efter känslan som brukar dyka upp sisådär vid tiotiden, känslan av att blogga. Men den fanns inte där. Så jag sket i det och gick till Snuggles för att fika med Helena. 3 timmar senare kom jag på mig själv att inte ens fundera över något passande inlägg om våra diskussioner, så som jag alltid har gjort de senaste 3 åren. Så jag sket i det ännu mer. Blev förbannad och tänkte thats it, jag lägger av. Så någonstans mellan Brösarp och Kivik la jag i hemlighet av och ägnade sedan en timme åt att pröva en urläcker Barbour jacka på Jepsons. Fikade ännu mer. Rökte en helvetes massa örtciggaretter och funderade över om jag inte skulle börja med scrapbooking eller något annat kreativt. Sedan läste ett mail från Mamma & ulf, de hade precis anlänt till Luang prabang och letade efter en hydda att övernatta i. Jag önskade dem lycka till och önskade sedan regn i tre dagar åt hela jävla Asien.

Så gick dagen, jag läste, tränade och snackade strunt med min Date. Somnade relativt tidigt med tuggummi i käften som jag imorse fick ägna tio minuter åt att skrubba bort med tandborsten.

Sen insåg jag, jag tror det var efter min morgonpromenix runt åtta tiden, att det var en ny dag och att jag inte kunde döda min blogg än, på ett bra tag.

.

Samtal med M någongång efter ett.

M: Där var trehandbollsfjantar i Lund igår.
Jag: Jaha? 
M: Från Ystad, du vet -pip-, -pip- och -pip-.
Jag: Såpass, de åkte till Lund. Kryss i taket!
M: Ja och det sjuka var att de hälsade och var sååå trevliga mot mig. Det har aldrig hänt innan, och vi har ändå bott i samma stad och hängt på samma ställen ett x antal år. 
Jag: Sant, de kanske kände sig bortkommna, ny stad, nya människor. Så såg de dig och tänkte YYYYYSTAD.
M: Synd bara att jag vrålade vulgära ord efter dem, typ som att de inte ska komma här och komma när det aldrig har passat innan.
Jag: Ajdå.
M: Jag var..berusad.
Jag: Bra, skyll på det.
M: Men sen fick jag vara trevlig då jag lånade en hundring av den ena.
Jag: Har du hälsat på min vän dubbelmoral M?
M: Äh.

Jag har kommit på att jag är hobby allting. Hela mitt liv är en hobby. En stor jävla trähydda där det med ingraverade bokstäver står HOBBY.

- Jag är en hobbyalkolist. Dricker på fritiden.
- Jag har en hobbydiet. Bantar när jag har tid till det.
- Jag är en hobbyryttare. Tävlar inte, men försöker ändå på något sätt förbättra min förjävliga ridning.
- Jag hobbyjobbar. När jag..känner för det?
- Jag har en hobbybil. Den tas ut på soliga Lördagar.
- Jag är en hobbypolack. Det är jävligt fint att vara svenne men när kålen, vodkan och den flottiga köttbiten med hundra kilo gele på tas fram, då är det ännu finare att vara polska.
- Jag hobbyröker. Försöker sluta men återkommer alltid, därför röker jag på heltid men kallar det för "när lusten faller på".
- Jag hobbyhånglar. En sorts aktivitet i livet.

Ni ser, en stor jävla Hobby är vad jag är.

Innan jag drar iväg på jakt efter fittbonden & jobb tänkte jag dela med mig av en låt som D skickade till mig igår. Den får mig att tänka på en ljummen sommarnatt i London 05. Jag och Anna blev nästan rånade, vi lurade till oss drinkar av ett pucko på en undergroundbar sen sprang vi i regnet, ut och in i varje trappuppgång, tills vi kom fram till Soho Bar där vi dansade med härliga australienare och drack ännu mer GT:s, eller var det Mojitos? Äh, jag minns inte. Men det var en fin kväll, som avslutades med kinamat på trottoaren.

Later!

Nu är det slut med de här jävla bönderna som tror de äger allt deras traktor kör över. Innan jag kör till Flädie på jobb ska jag leta rätt på den traktorn som höll på att släcka mitt liv idag och sen jävlar kommer han önska att hans morsa aldrig satte honom till livet. Ni undrar väl vad som har hänt, och givetvis ska jag berätta det för er.

Klockan hade precis slagit åtta när jag skrittade ut med Affe i skogen, det var stilla, fåglarna kvittrade som besatta och solen värmde mina bara armar. Det var helt enkelt en fantastisk jävla morgon. Vi travar ut på en grusväg som går runt alla små hus belägna runt skogen och framför mig skymtar jag en traktor och ett par ensilagebalar. Föraren ser mig, saktar in, stänger av motorn och hälsar glatt på mig. Affe trippar omkring, oförmögen att bestämma sig om hon ska urarta eller om hon ska agera duktig häst och gå vidare. Hon väljer det senare alternativet och lugnet lägger sig. Vi hinner knappt 500 m förens jag hör ett jävla vrål och skymtar därefter ännu en traktor (dock ej samma) som kommer emot oss i en jävla fart. Ni vet en sådan flashback man får när man vet att slutet är nära? När hela ens liv passerar i revy och man får lite svårt att andas? En sådan drabbar mig och jag hinner nätt och jämt styra in en galen Affe in i några buskar när traktorhelvetet dånar förbi utan en tanke på att sakta ner eller åtminstonde kolla hur det gick med mig.

Jag var så jävla nära att släppa hästen, springa hem, sätta mig i bilen och köra efter idioten för att ge han en utskällning som hade fått hans fula röda flanellskjorta att tappa färgen. Men istället fick jag lappa ihop nerverna på min halvt fördärvade häst och skritta hem.

Jag kan sätta hundra spänn på att idioten kör för Marsvinsholms gård. Det är bara sådana jävla fartdårar i kycklingpiss som huserar där. Nu jävlar i min lilla låda ska dom få höra. Man gör inte så. Alla bönder häromkring vet att när man möter en ryttare saktar man in och stänger av motorn såvida inte ryttaren ger klartecken att det är okej att köra vidare. Det är förfan samma sak när man möter en bil. Händer det något och ryttaren blir skadad, då är det på deras samvete.

Fittbonde.

Ni vet Pirates of the caribbean - Död mans kista? Där finns en hamn som heter Tortuga, en laglös hamn med fyllon och en helvetes massa liv. Det finns en plats på denna jord som skulle kunna vara Tortuga, fast i nutid. Den platsen jag tänker på är belägen i medelhavet och invaderas varje år av Engelsmän. Det är ett blinkande och högljutt kaos och första gången jag var där var min första tanke, Tortuga.

Stället heter Kardamena och ligger på ön Kos, ca 4 mil från Kos Town där jag var och säsongade i sommar. 

Jag minns min och Emelies tvådags tur till Kardemena. Vi hade båda fixat ledigt från jobb och en övernattning på ett all inclusive hotell. Så vi körde dit på en fyrhjuling som hade som maxfart 50 km/h och hade sedan två helt underbara dagar med fest och avslappning på resorten. Både jag och Emelie har varit med om mycket, man blir jäkligt tålig när man jobbar på ett ställe som Kos. Vi trodde vi hade sett allt den sommaren, men icke, för jävlar vilken chock vi fick när vi kom till Kardemenas bargata. Naket, neonfärgat och högljutt. Bråk, oresonliga mängder sprit och en helt annat tempo än Kos town. Det var som en helt annan värld, en sluten sådan, med bara engelsmän. En tortuga värld. Milt sagt.




Vad säger du Emelie, Tortugasemester om ett år?

Jag tittar upp, ser milslånga ängar och några kor som idisslar. Det är helt stilla och solen värmer min spända rygg. Vi rör oss framåt i en stadig lunk och lukten av varm häst blandas med skogslukt. Det är stilla, det är behagligt och jag kommer på mig själv att nynna i takt med hovslagen mot marken. Då och då släpper jag tygeln och stryker den bruna krökta halsen under mig. Känslan av puls och 600 kg häst överväldigar mig och jag låter mig själv slappna av, och njuta.

Jag ler för mig själv och tänker, detta kan bli en bra Torsdag.

Först trillar det in ett sms med texten "Swica arg?" från en man som mycket väl vet att det är stor skillnad mellan att vara bitter och arg. Sen ringer PUTTE med en äckligt inställsam röst som jag tror även är en aning rödvinspåverkad.

"Varför är du så bitter, vi sitter och läser din blogg, jag blir orolig för dig. Blaaa blaa bla.."

Herregud, ska komma från killen som sitter uppe hela nätterna i sitt pojkrum och sedan vaknar upp 16:25 med en ångest som är både längre och starkare än honom. Han om någon vet hur det är att vara en aning bitter. MEN NEEEEEJ. Istället ska puckot sitta och göra sig lustig över min situation med några rödvinspåverkade fjöntar bredvid sig.

Klockan är 01.25 - du ska inte vara så stöddig Putte. Men om du nu är så orolig för mig.

Detta hade gjort mig lycklig. ( Iaf för stunden )

- Nackmassage.
- Champagnefylla.
- En par högklackade boots från Zara.
- En resa till Bali.
- Coldplays senaste skiva.
- Badskum som luktar melon.

FIXA DET ELLER HÅLL FLABBEN.

(stig)

Hola! Jäkligt produktiv dag jag har legat inne med. Efter en galen ridtur på min psykotiska häst la jag mig i ryggläga på soffan och åt 5 st Kinderägg. Sen ägnade jag säkert en timme åt att sätta ihop leksakerna, namnge dem och ställa dem på bordet vända mot mig så jag de kunde titta på mig medans jag trampade på morsans trampmaskin. Sen såg jag heartbreak hotel, ni vet den där svenska filmen med Helena Bergström, där 2 st 40 åriga kvinnor lever loppan på krogen. Därefter åt jag ett kinderägg till, namngav leksaken till stig och somnade på soffan med choklad i käften.

Det är helt underbart att vara arbetslös.

Hösten gör mig deprimerad. Det enda jag vill är att sova, alternativt knapra på lite rohypnol som jag sänker med lite rb vodka. Det finns inget positivt med denna årstiden. Det är kallt, blåsigt och det regnar nonstop. Hästarna rullar sig och man får ägna 3 timmar åt att få bort 4 kg lera.

Mina föräldrar spär på min deppighet genom att tvinga mig att skjutsa den till tåget imorgon som ska ta dem till Kastrup, där de vidare flyger till Asien för en månads backpacking. Kvar lämnar de mig med uppgiften att passa gården och ta hand om en tyskjävel om har hyrt in sig i en av gårdslägenheterna.

Jag funderar på att låsa in mig i huset a la Big brother. Fast med underhållning givetvis. Se hur socialt störd man blir av att umgås med sig själv, datorn och tv:n en hel månad.

Nu kom Maja, ni vet ungen som jag brukar passa. Vi ska väl kolla på Pippi eller något annat förjävla tråkigt barnprogram. Adios.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara detta för er människor (läs Johanna Olsson). Men jag försöker, på samma sätt som jag försöker lära min 2,5 åriga systerdotter att inte äta med händerna tänker jag nu försöka förklara för er vad blogga innebär. Tydligen har Johanna tagit åt sig av att jag gav  lite konstruktiv kritik angående hennes youtubeklipp. Det fick henne att tända. Jag förstår det. Oerfarna bloggare som inte är vana vid att ens blogg faktiskt är en offentlig plats där folk kommenterar om vad de tycker om innehållet reagerar oftast som dig. Det kommer som en ren käftsmäll när det plötsligt trillar in en negativ kommentar mitt bland alla andra rosensöta kommentarer. Jag förstår det, jag var själv sådan i början, för 3 år sedan. Men sen insåg jag, är man med i leken får man leken tåla.

När jag går in på en blogg och något inte faller mig i smaken, brukar jag oftast kommentera det. Ibland känner jag mig som en barmhärtig samarit som bara vill hjälpa bloggaren på traven och ibland, ja då är jag bara rent ut sagt förjävlig då jag anser att lallare som inte har respekt för det svenska språket eller sin läsarkrets ibland behöver en spark i baken.

Den senaste veckan har det varit kaotiskt här på miloo. Gliringar har delats ut, folk har kommenterat anonymt på diverse bloggar och åsikter har kommit fram. Jag anser att detta tumult har varit bra. För vissa av er behöver lite mer hjälp än andra att fatta att bara för att man kommenterar negativt på en blogg betyder det inte att det är mobbing.


Ni predikar om att man ska få blogga fritt, yadiyadiya..Det är förhelvete det man gör när man uttrycker sig om saker och ting. Dumma jävlar, det finns dagböcker och sen finns det bloggar. Skillnaden mellan dessa två ting är att väljer man att blogga så blir man genast en offentlig person, och offentliga personer är inte alltid omtyckta i allt de gör eller skriver. Kolla bara på mig, tror ni hälften av mina läsare tycker om mig? Nope. Men man kan inte alltid tillfredställa alla.

Tack.

En vän till mig har precis varit på Metallicas konsert i Berlin. Som alltid fotograferar han och som alltid blir de otroligt bra. Men denna, denna är beyond otrolig. Denna är fantastisk.

Nåja, nog om honom, mer om mig. Har spenderat de senaste 2 timmarna i en sorts avancerad fosterställning i min säng, dvs, jag har fortfarande i stigit upp än. Varje gång jag har försökt byta position har kräkreflexerna gjort sig påminda och jag har fått stänga ögonen igen och redogöra för mig själv om varför jag drack så förbaskat mycket igår.

Om jag får upp min sargade kropp ur sängen idag så vankas det film och en och annan ostbåge. Annars får jag helt enkelt ligga här hemme, ensam och paralyserad som en tjockis i Usa på 250 kg.

Adjö!

HUR I HELVETE TÄNKER MAN DÄR?`

Jag fick spotta ut min köttbit och gå ifrån bordet då jag. Mitt i varmrätten. För två morsor diskuterade slidöppningar.

Kan man inte uppföra sig ute bland folk när man har fött barn, då kan man stanna hemma och se på Oprah, eller för all del, inspektera sin jävla slida.

Lycka är att vakna upp på sin systers bröllopsdag och inse att man har glömt dikten som skall läsas i kyrkan hos sina föräldrar, som bor en mil utanför stan.

Jag har varit på Soft och druckit kaffe. Halleluja sjunger den vuxna delen av mig. Resten vrålar, jag tror det är herr karatefylla som försöker göra sig hörd. Han undrar vad som står på, ifall detta kommer vara ett återkommande beteende för mig. Jag lugnar honom, talar med små vänliga ord att en gång är ingen gång och lägger mig sedan tillrätta i min nybäddade säng för lite spindelharpan och ett glas juice.

Soft var iallafall gemytligt, om man bortser från whitetrashligan som stod utanför baren och hade någon form av sammanträde. Nivån låg relativt lågt, alkoliserade drägg i lågt skurna jeans stod och grovhånglade mot tegelväggen. Killar med fjuniga överläppar sprang runt i rosa joggingbrallor och tjejer i alldeles för korta kjolar delade laget runt på en stackars marlboro samtidigt som de försökte lista ut vilket falsklegg som lämpade sig bäst för en tur på baren.

Jag, Putte och var det Ronny? satt i hörnan och konverserade om det mesta. Då och då överröstades den behagliga loungemusiken av en dyngrak Isaxon som talade om för oss att han minsann kunde få damer till sitt bord på mindre än 5 minuter. Charlie minglade runt och konstaterade ett flertal gånger att jag enbart drack kaffe och Klara & co satt och hade det trevligt med några drinkar. En helt vanlig fredag på Soft kan man ju tycka. Förutom att jag körde hem och var hemma i en oerhört anständig tid.

Imorgon är det bröllop och en sjujävla fest. Adjö!

1. Jag gillar inte människor som stannar vid varenda barnvagn som de känner morsan till och ylar om hur söta deras barn är. Andras barn är inte söta. Bara ens egna, eller möjligtvis om man är moster som jag, syrrans barn.

2. Jag tål inte människor som sitter i ett hörn på en fest och stirrar ögonen av sig när de mycket väl vet att man lika gärna kan komma fram och hälsa eller stirra på någonting annat, som tex sina skor.

3. Min mamma sa en gång att människor som förväntar sig ärlighet oftast inte klarar av det när de väl får höra den. Och det stämmer. Jag blir ofantligt trött på människor som grinar i en vecka efter att jag har sagt åt dem när jag har tyckt något har varit fel.

4. Att apa efter någon eller göra sig till något man egentligen inte är har aldrig varit okej. Det är ett tecken på svaghet, dåligt självförtroende och noll respekt för andra som måste utstå tramserierna.

5. Det är inte okej att gå med Crocs. Jag håller där, för jag har tjatat om det i snart ett år men folk fattar inte att de ser ut som idioter i de skorna. Men det kanske det folk vill, se ut som idioter.

Klockan ringer, alarmet visar 4 mardrömsliknande siffror - 05:00. Jag hoppar upp och drar på mig mina träningskläder. Kommer ner till bilen, kör runt och ställer den på andra sidan vägen (datumparkering) och släpper ut ett självbelåtet skratt. Här ska inga böter fästas på min ruta inte. Sen går jag en runda, känner hur kilorna rasar av mig. Går sedan hem, lägger mig i sängen och somnar direkt, som ett litet barn. 

Nästa gång klockan ringer är det ljust ute och nyhetsmorgon har pågått en bra stund. Jag beslutar mig för att gå ännu en runda och styr stegen ut mot vägen. Och vad ser jag?

EN VIT JÄVLA LAPP PÅ MIN RUTA.

Då har jag alltså flyttat bilhelvetet från sin säkra plats, på den rätta sidan av gatan, till fel zon.

200 spänn och vad som hade kunnat blivit en fin dag - åt helvete.

Så är min teori om saker. Som tex det här med motion. Jag har länge snackat om att börja träna, ta tag i mitt liv och återforma kroppen till det den en gång var. Innan en säsong på Kos. Så idag, efter tre veckors uppladning, stegade jag ut i det fria med S bredvid mig. 2 h snabb gång runt i Ystad.

Nu mår jag illa och röven pulserar av smärta. Inte riktigt som jag hade tänkt mig, men okej. Kvällen blev heller inte riktigt som jag hade tänkt mig. Det planerade var kvällsfika, chill framför tv:n sen tidig sömn.

Istället är en smått försupen vintersäsongare på väg hem till mig. Med rödjut. Givetvis. Han ska förtsätta prata om sina sommarerövringar. Och jag ska lyssna fascinerat och förneka det faktum att det faktiskt inte är läge för fyllemat och nattliga eskapader. Sedan kommer jag intala mig själv att klänningen faktiskt kommer passa, vilken livstil jag än väljer såhär 2 dagar innan bröllopet. En ordentlig människa hade formodligen kallat mig för både det ena och det andra. 

Men sen å andra sidan har Mr självinsikt aldrig varit hemma hos mig, så då är det  liksom Okej.

Madde har ju som sagt blivit student. Hon pluggar ekonomi, vilket i mina ögon är otänktbart. Att frivilligt räkna ekvationer är lika illa som att välja crocs som sitt enda par skor resten av livet. Men nåja, Madde är ju Madde. Den ordentliga av oss alla. Någon måste ju hålla IQnivån uppe bland oss tjejer.

Med Madde som student har jag fått en inblick i den något galna studentvärlden. Nollning, sittningar, förfester som börjar klockan fem på eftermiddagen, nationer m.m. Det är som en egen liten värld skulle en utomstående säga, en som inte fattar ett smack. Men jag, som vet, och ser igenom hela fasaden inser att jag snart kommer att förlora Madde till ett gäng akademiker som producerar vin i badkaret.

Är man inte student så får man inget av det roliga. Så därför kommer Maddelicious snart bara omges av galna studenter och tillslut glömma bort hur det är att vara på en riktig klubb, en klubb med människor som har ett jobb, en klubb där en drink inte kostar 30 kr.

Det fick jag bevisat igår. När Madde, Carro (oxå student) och jag minglade in på Miloo eventet.

" Oj, guud, wooow! Det känns så ovant, så lugnt här är, oj kolla en riktig bar. Shit, så gamla människor ( dom var ca 25 ). På nationerna är vi vana vid valpar, hihih." utbrast de båda.

Ni ser. Om 3 år, när deras utbildning är slut, hur fan ska det gå då?

Behold Lundafolk! Ikväll blir det galet.

Godmorgon förresten, strålande dag, blablabla och allt sånt trams.

Nu nu nu kaffe.

Du har te, jag har te. Du har kaffe, jag har kaffe. Ska vi gå hem till dig eller mig?

Med dessa ord raggade syrran upp sin blivande man för ett x antal ord sedan.

Då det är emot min policy att ragga på pojkar från Ystad tänker jag nu använda denna geniala replik i Lund imorgon. Men inte för att hitta en blivande man. Nej sånt sysslar jag inte med. Bara ett hångel eller två. Det borde inte vara några problem. Det borde nästan vara lättare.

.

Maja: Moooster..du måste vika in benen på mig.
Jag: Jaha..
Maja: Moooster!!! Du måste knäppa mig!
Jag: Jajajaja, hur fungerar denna vagnen? Hur knäpper man? Här?
Maja: Mooooooooster (med en väldigt arg lillgammal ton), du är inte bra på detta.
Jag: No kidding..
Maja: Såhär gör du..

Sen knäpper fantamig ungen selen själv och sätter på sig mössan. Jag höll på med den förbannade selen i en kvart och inte fan klarade jag av det ändå.

Maja är ett geni.

Träffade förresten på en gammal klasspolare idag när jag gick neråt stan med min systerdotter i vagnen. Vi hade säkert inte setts på minst 4 år och när han såg mig med komma gåendes med en barnvagn körandes framför mig gjorde han stora ögon och blev en aning obekväm i situationen. Efter ett klent hej sneglade han på Maja som satt och gjorde en del groteska grimaser åt honom och ställde sedan korkade frågor som förhoppningsvis skulle leda mig in på "mitt barnafödande". Jag höll masken och precis när han skulle gå, fullt troendes att jag hade blivit en snygg morsa vrålade Maja "MOOOOSTER, jag vill mata ankor". Helvetes jävlar tänkte jag och flinade sedan mot honom. Sen gick jag, fort som fan.

Nu, löpning kring norra promenaden. Adios.

Människor som lallar runt och anser att deras storsta problem i livet är att deras skåp i skolan är för litet för deras kappa borde fan genomgå en livskris för att få perspektiv på saker och ting. De borde få lida en period så att de förstår att det finns värre saker i livet att oroa sig för än att man inte vet vad för kläder man ska ha på sig på morgonen.

För att citera Yrrol, min kloka och hårdhudade vän: " Det äcklar mig så mycket att de tror att deras problem är så jävla stora. Det är som att pissa på mitt liv."

Och som alltid klingar hennes ord så jävla rätt.

Jag är en smula mållös och jag är urbota trött på blåsta brudar som verkar ha sågspån i skallen istället för vett och självinsikt. Jag har liksom kommit till en punkt i livet där jag fullkomligt rasar över blåsta människor. Och jag undrar, var gick det snett? Är det föräldrarnas fel att deras barn inte kan bete sig? Eller behöver bara snorungarna ett kok stryk för att uppskatta sina liv?

Jag minns en gång en tjej, som en gång hade varit en sorts vän, ni vet en sådan människa man hade i klassen, man åt tillsammans med och enbart umgicks med i skolan. När jag träffade henne 4 år efter vårat sista möte beklagade hon sig över att hennes liv var förstört för att hon inte kunde gå barbent i korta kjolar för ett litet pissärr som inte var större än min tumme på hennes smalben från en skidolycka. Jag blev stum av denna orgie av klagosång och tänkte på hur lyckligt lottad jag var över att överhuvudtaget kunna gå efter min period i rullstol efter en nervsjukdom. Sen insåg jag hur mycket jag faktiskt kom att hata denna människa, efter 2 minuters samtal med henne och att ja, " Det är som att pissa på mitt liv" faktiskt stämde jävligt bra.

Jag har aldrig varit typen som har spelat någon sorts martyr eller tänkt" oh, det är mer synd om mig". Jag har mer tänkt på det som en erfarenhet för mitt liv. Jag har faktiskt i vissa stunder känt ett sorts välbehag över faktiskt ha varit sjuk. Att jag fixade biffen och gick vidare. Så det mötet fick mig bara att inse vilka olika perspektiv vi människor har på våra liv. Somliga vill dö för killen på krogen dissade dem och somliga, som bla jag, kan ibland beklaga sig över att livet är miserabelt för att man känner en sorts höstdepp. En höstdepp som egentligen inte påverkar mer än att man väljer att vara cynisk ett tag.

För att man vet att det egentligen finns större saker att oroa sig för.

Vafan? När togs detta? Och Glende? Varför står jag och låtsas trivas med att stå bredvid Sebbe, min gamla klasspolare som aldrig har tyckt om mig? Eller jag honom. Varför smilar han så mycket? Sa jag något roligt precis innan? Ja, det måste jag ha gjort, jag är ju en sån otroligt vitsig person.



Jag förstår ingenting.

I samma ögonblick som jag slog upp mina grusiga ögon imorse så ville jag bara sätta ett skott i pannan på mig själv.

1. Jag fyllebloggade tydligen igår. Det är mot mina principer, eller något.
2. Jag gjorde mig ovän med förjävla många, varför har jag ingen aning om.
3. Jag blev fälld och gjorde en brakvurpa  på baren vilket resulterade i jag nu tror att jag stukade lillfingret.
4. Jag var på Lite Mer. En farfar raggade på mig och kallade mig för flickebarn.
5. Jag såg inte Putte på Lite Mer, jobbade du igår Lillen? Jag ville besälla magiskt svåra drinkar, OCH DE FICK JA INTE!
6. Jag tog F i skrevet och vrålade att det inte är coolt att ha JLindeberg skärp.

Och nu mår jag riktigt dåligt för jag efterfestade till sex imorse och tömde en flarra vin på en halvtimme.

Miserabelt.

Det lutar åt alternativ nr2. Fint. Blir bjuden på taco och hemlagad guacemole samt tillhörande drinkar till det.





Och vi lyssnar Coldplay. Perfekt. Helt perfekt.

Vi ses på Soft!

Fredag fredag fredag..överrallt läser man folks planer inför helgen och det slår mig att för en gångs skull varken är överbokad eller dödligt seriöst inne i någon planering. Jessica har bjudit med mig på någon förfest men jag överväger fortfarande att chocka mina närmsta genom att gå ut nykter och uppleva min livs tråkigaste kväll. Anledningen till denna smärtsamma handling är att tidigt imorgon bitti kommer en mycket vild möhippa gå av staplen och jag, som arrangerar detta med min kusin, förväntas vara pigg och fräsch.

Pigg & fräsch.

Jag smakar på ordet.

Det låter väldigt olikt mig när jag tänker efter.

Men sen å andra sidan kanske detta är the golden moment to shine för syrran.

Den som lever får se.

Både jag och Jessica enades om idag att den enda gången man önskar man vore blond och superblåst är på bilbesiktning. Det är tamejfan jävligt lätt att ta sig ur en krånklig besiktning när man hjärnkapaciteten står på noll. Som min mamma alltid säger; Ta po dig en kort kjol och le, så ska du se att bilen din kommer hem finfint".

Vilka signaler sänder det ut till mig? Hennes föträffligt goda dotter som aaaldrig någonsin skulle kunna få för sig att uttnyttja en mans kåthet till sin egen fördel..

Signaler av det bästa slaget skulle jag vilja påstå.

Min mor ringde igår och vrålade på mig før hon fick flytta fram sin tysklandstripp med en dag då hon trodde jag skulle med. Men jag var i Norge. 3 extra dagar! Skamligt menade hon på och syftade på att hon gærna ville bli informerad om sådana utsvævningar. Før nej mor, jag ær ju inte beyond myndig. Och nej sjælvklart inte mor, jag har inte precis spenderat 3,5 mån på en grekisk liten ø och hærjat helt utan kontroll.

Men iaf, Imorgon ska jag, min moder och min syster som førøvrigt ska gifta sig næsta vecka in till Malmø och hæmta brudklænning. Jag ser det redan framfør mig, min mor som egentligen ær jækligt sur øver konstnaden på festligheterna ær istælletnu  orovæckande glatt instælld och uppmuntrar min syster høgljutt. Då och då stannar hon upp och berættar med tårar i øgonen hur lycklig hon ær øver att vara med om att bli mormor och att se sin dotter bli bortgift. Givetvis med ett sneglande ont øga på mig, som antagligen kommer stå utanfør butiken, røka och spana in affischer med datum før realesefester och olika happenings. Sen kommer hon fortsætta med att predika innebørden av ansvar och att væxa upp.

Jag anser det ær otroligt viktigt att vara arbetsløs en gång i sitt liv. Man lær sig så otroligt mycket om sig sjælv. Jag menar, jag har verkligen insett hur otroligt jævla skønt det ær att sova till klockan tolv och bli kanoners en tisdag. Sen har man jækligt mycket tid åt att resa, som till Oslo tex. Och då ser man ju værlden. Dessutom ær det bra før min konstnærliga sjæl att vara arbetsløs 2 veckor..eller 4. Men detta førstår inte min moder som før en tid sedan tjatade sønder mina øron om allt ifrån A-kassa till premieobligationer. Sen ansåg hon att jag skulle gå på møte hos Arbetsførmedligen, ett sådant mongomøte med socialfall som aldrig i hela sitt liv har haft ett jobb eller hade ett på Max men deras 5 ungar hemma i radhuset i tommelilla tvingade dem att sæga upp det då dagiset kastade ut dem før ohyffsatt beteende.

 Och ja, det ær verkligen sådana kioskmongos på dessa møten. Før jag var dær. Ja jævlar i min lilla låda, jag nærvarade dær før att aktivera min status, min A-kassa som jag har betalat in 300 spænn før i 2 år varje jævla månad. Dær fanns en snubbe som helt allvarligt menade på att han hade rætt till A-kassa, fast att han ansåg sig før fin før arbete på ett lager och aldrig ens varit i nærhetet till att ha jobbat vitt.

Det møtet kan ha varit ett av de mest groteska uplevelser jag har varit med om i mitt liv. Jag kan ha varit (seriøst) den enda i hela rummet som har haft ett jobb l halva mitt liv. Den enda, och den yngsta.

Efteråt sa jag till min moder att jag hellre æter flaki (inælvssoppa från polen) varje dag æn går på sådana møten. Hon førstod, klappade mig lite på huvudet och erbjød sig att betala før min lunch då jag var fattig. Efteråt log hon ett gollumleende, ett sådant varje morsa tar fram nær de pløtsligt inser att deras førlorade dotter ær lite beroende av dem. Att de faktiskt har øvertaget. Ett sådant moment varje mor med utflugna barn drømmer om. Ett moment då væggarna blir mindre och kænslan av att kvævas blir større.

Jag kan faktiskt sæga att jag hellre ger min mamma det nøjet æn går tillbaka till kioskmongoføreningen.

Jag ser att Mikael, ni vet snubben som hade bild på sitt sexpack istællet før fejja som profilbild på Miloo, har utmanat Patric i en liten bloggkamp. Putte som alltid ska analysera och sænka saker och ting som har ett litet humoristiskt værde skrev sjælvfallet ett blogginlægg om sexpacket. Och det var inte ett inlægg dær han hyllade resultatet som træning ger. Nej, det var mer åt det bitska hållet. Och Mikael gav givetvis svar på tal, kanske inte det mest genomtænkta svaret då han kallade allas vår Putte før bloggkung då han kænde personalen på DDC. 

Då jag inte har alltførmycket att gøra just nu ger denna kamp mellan två førvuxna 5 åringar en oerhørd tillfredstællelse. Jag har legat på soffan sen 11 tiden med feber och hosta, ett resultat av att gå i barbent hela helgen i korta klænningar i ett kallt Norge.

Så frågan ær, vem hejjar jag på? Ær det kanske Putte? Den okrønta bloggkungen som ær lika mediakåt som jag ær polack? Eller ær det kanske Mikael? Sexpacket som lever i någon diffus Lunarstomværld och inte inser sina egna begrænsningar?

Jag væntar med spænning på uppdatering från dessa två herrar. Jag menar, utbudet av bra læsning ær inte øverdrivet stort hær. Vi har bla:  Updates om lektioner dær lærare ær sååå orrætvisa  om medelåldersmæn som skriver dikter om gud-jag-vet-inte-vad, mænniskor som lænkar till sina egentliga bloggar...

Nu nær jag tænker efter, det ær rætt jævla dåligt.

Det ær synd att inte Kællberg, Fredde, Eric ( det tar emot att næmna den lile hobbitens namn) eller Jocke alias dr alban lover ær mer aktiva. De ær faktiskt jævligt roliga.

adieu.

Min Osloweekend børjade som sagt i Torsdags. Anlænde, lagade mat och drack vin. Dærefter drog vi till Fridays, drack Dauqiris..blabla..resten vet ni.
 
På Fredagen var vi Turister med stort T...



..eller iaf jag som insisterade på att bli fotograferad vid varje "større torg" som kanske hade någon historisk innebørd..



...Helmut & Walter..2 kæcka grabbar som njøt av det fina vædret...



...vilket bidrog till att vi satt ute och åt på ænnu ett Fridays, detta låg på Ake Brygga..

..vi grundade ganska tidigt på Fredagen och gick sækert en halvtimme innan vi hittade...




...Johans place! ..



..vi trivdes ganska bra dær, Camilla & jag...




...och så pløtsligt hoppar vi 2 dagar och hamnar på Måndag. Var Lørdag och Søndag blev av har jag inte en aning om, KOMA?...



...Andrea och Jag førberedder oss før en førjævla bra kvæll. (Vilket det blev)



She looooves me yææh yææh.

Hej hopp, dags før frukost.

Såja, tillbaka i Camilllas skøna soffa med datorn på magen. Den vanliga stællningen før mig numera. Var en trevlig middag med Magnus, åt på ett stælle som heter Egon. Drack øl och tryckte i mig en førjævla god ceasarsallad. Dærefter tog vi en kopp varm choklad på Cafe Brazil som ligger på Youngstorget. Ska ni nångång till Oslo så ær det dit ni skall gå och fika.

Jag ær jævligt mætt och kækar kall pizza. Min æmnesomsættning ær inte riktigt som den ska vara. Camilla informerade mig precis att hon ska laga chicken tandori till mig och Mari. Herrejævlar. Førstår ni hur mycket mat den kvinnan lagar. God mat. Åh, det tar emot att åka hem imorgon. Hade velat sy  in mig sjælv i hennes soffa och bli matad med hemlagad pizza varje jævla dag.

Greys Anatomi børjar snart. Jag øvervæger att vara uppe hela natten så jag bara kan slocka på nattbussen hem imorgon. 8 h på Sæfflebussen, då skall man vara riktigt trøtt.

Planerna infør imorgon ær ænnu oklara, nen jag skymtade några riktigt stora REA skyltar nere på stortovet.

Shalom!

Någongång inatt.

Jag - Camiiiillaa, schæt kljockan po tijoo! Vi måsschte opp, vjii måscshte vara aleerta, man kaan intje soova bjort en heel dag!
Camilla - Zzz..Ja..tio..zzz.

Idag. 10:00, alarmet piper utav helvete.

J: VEM FAN HAR SATT ALARMET SÅHÆR TIDIGT?
C: Du?
J: Skulle aldrig ens tænka tanken.
C: Hørde du inte dig sjælv igår?

Summan av kardemumman: Egentligen borde jag vara packad non stop, før jag ær tydligen jævligt ordentlig då.

Klockan ær halv fyra och stæmningen på Von der lippse gate i væstra Oslo ær vældigt behaglig. Jag ligger under tæcket på Camillas enorma soffa och bara njuter av mina ostepop (ostbågar). Camilla ær på jobb, stackars patienter som får stå ut med en sliten blondin som haltar fram før hennes pumps som hon envisades med att ha har skavt upp hela foten. Mari och hennes pojkvæn har åkt ut på landet, Marthe powernappar då vinet igår tømde henne på all energi. Var resten av mænniskorna befinner sig har jag ingen aning om, och det gør faktiskt inget før min baksmælla kræver tystnad. 

Drømde inatt om att det varje dag anlænde ett paket utanfør min dørr. I paketet låg varierande ting som bla: Marc Jacobs skor, DvF blåsor och makeup från Guerlain. Den enda ledtråden jag fick om vem det kunde tænkas vara som skickade dessa dyrgripar till mig var en rebus som medføljde på varje paket. 

Sen vaknade jag och kænde hur verkligenheten gav mig en kæftsmæll i form av en horribel huvudværk. 

Ænda sen jag och Camilla hade ett långt och vældigt intimt samtal om hemliga ælskare har jag drømt sådana drømmar. Det ær inte bra før mig. Inser ni hur jævla førvrirrad jag blir varje gång jag vaknar och børjar leta efter paket i trappuppgången? 

Anyways, ska kæka lite choklad nu och mæta omkretsen på mina lår.

Adios!

Det ær ingen jævla god morgon idag. Huvudet mitt håller på att ramla av och det luktar gyros i hela lægenheten. Men jag står ut, før gårkvællen var førjævla rolig. Vi børjade med Vinpimpling hos Marthe (jag hittade vægen) før att sedan ta en snordyr taxi ner till Gossip room før att læmna av den vinstimmiga Mærthe. Dærefter tillbaka in i taxin och ivæg till Stravinsky. Jag presenterade drinken Cosmopolitan før Camilla och jæntan blev eld och lågor øver att den smakade så mycket sprit. Efter någon timme trøttnade vi på Stureplas looken och drog till Joes sportsbar.

MINIKOS! Det var som en jævla reunion. Rivas, john, Alex, Sperre, Trine, Magnus....you name it, alla var fan dær. Det var riktigt roligt att træffa alla från Kos igen. Det ær som dom sæger: Alla vægar leder från Kos till Oslo.

Från Joes till Mono som låg vid ngt jævla torg som tog evigheter att gå till. Nær vi væl kom till Mono handlade vi istællet Gyros. Vilka jævla gyros, 70 spænn før lite fejkkøtt och fejktzatziki. " Om du vill ha en upplevelse av Hellas" stod det på skylten i det svettiga kebabståndet. HA. Den enda upplevelsen jag fick var att en jævla pakistanier insisterade på att hælla MAJS i min gyrosen. MAJS?! Sen nær lagade man gyros med majs?

Jag ville kasta min førbannade Gyros på honom men hungern och den starka øverlevnadsinstinkt jag alltid kænner nær jag ær full, så jag avstog.

Jag hade kunnat visa er bilder med då bilduppladdningen som vanligt INTE FUNGERAR på denna jævla -biip-sidan så får ni klara er utan.

Nu, film hela jækla dagen!

Ja jævlar vad roligt det ær att åka spårvagn. Har ægnat en timme åt att åka runt att glo på folk, runt runt runt i Oslo. Innan det var jag som sagt och fikade med Oskar dær æven Lars joinade oss. En kaffe resulterade i en sen lunch och nu ær jag tillbaka hos Camilla. Kroppen ær ren, klænningen ær pådragen och jag ska alldeles strax gå neråt stan før påbørja mitt alkoholintag hos Marhe. Om jag hittar førstås. Camilla føreslog att hon skulle rita en karta men jag avbøjde cool som jag var, HA karta moi?! vrålade jag och garvade sedan øverlægset åt henne.

Ær inte lika øverlægsen længre. Det børjar skymma och jag har høgklackat på mig.

Off we go. På schemat : http://www.stravinsky.no/

Adios!

Morsning Sverige! Hade en helt galen kvæll igår som slutade med att jag och Camilla lagade spagetthi och køttfærsås halv 5 på morgonen i hennes spartanska lilla men gudomligt søta køk. Vi børjade kvællen med att yra runt på væst i Olso letandes efter en førfest en herre  skulle ha. Efter 2 km åt fel håll insåg vi att taxi var den enda løsningen før 4 tjejer i high heels. Synd bara att vårat hus vi skulle till låg 3 meter från taxibilen, smooth girls. Jag skyller på att en av dem var blond.

Upp på førfesten, GODDAMIT vi hade hamnat i gott sællskap. Hur ofta hamnar man på førferre med enbart snygga och vældigt trevliga, vælutbildade mæn som dricker sofistikerat och inte visar kuken så fort kameran dyker upp? Inte ofta va? Men vi gjorde, igår. HA. Vi spenderade några timmar dær innan herrarna bestæmde att vi skulle dra på någon ny hipp  klubb som var fasligt lik NASA i Køpenhamn. Skumpa, dans på bord (fy Joanna) och slutligen en helvetes lång røkpaus sittandes i en bubbla ute på terrassen.

Sen blev det dimmigt och vi hamnade på Fridays før jag och Camilla hade lust på Oslos godaste Strawberry Daquri.

KOMA.

Nattmat, spagetthi & Køttfærsås.

Sømn.

Ikvæll kør vi igen!

Nu fika med Oskar. Adios.

Om 4,5 h skall jag gå upp och packa för jag verkligen inte orkar göra det just nu. Inte en chans att jag sätter mig och börjar sortera bland ett dussin skor, femtioelva klänningar och ett tjugotal olika armband som alla ska matcha de outifts som gäller för helgen.

Allting blir mycket lättare och kommer gå otroligt mycket snabbare om jag yrvaken fyller resväskan på måfå halv fem i morgon bitti.

Simsalabim, det blir en överraskning vad som verkligen kom med i väskan när jag kommer fram till OOOOOOOOSLOOO!


P.s. Jag vill passa på att gratulera en person i detta avlånga land som idag har fått 400 kr insatt på sitt konto, avsändare okänd.

Det är från mig.

Tips till allmänheten, KOLLA siffrorna ORDENTLIGT nästa gång ni överför pengar via telefon. Det händer lätt att man slinter på knapparna. Tydligen.

Jag hoppas denne person njuter ordentligt jävla mycket stålarna. Njut fucker, NJUT av en stackars polacks Kos lön.

Afwiderschööön Sverige.

Vaknade halv åtta och förberedde mig inför en lättare baksmälla då mängderna rödvin vi hällde i oss igår inte var under det normala. Men no way jose! Rutinerad som man är kvittrade fåglarna och humöret var sannerligen på topp. Hann avklara 2 möten innan Jessica kom upp till mig med hemmagjorda baguetter och färskpressad juice. L Y X.

Sitter nu hos päronen och ska alldeles strax börja packa min resväska då jag imorgon åker till Norge för en låångweekend i Oslo. Jag har insett att det inte funkar att dra med sig 8 par skor och sitter just nu och grubblar över vilka som ska bort, och vilka som ska med för en svängom i nattlivet.

Jag har även packat ner 4 liter rosé samt rödtjut då norrmännens priser på alkohol inte riktigt stämmer in på vad jag anser det ska kosta. Så nu är det bara växling av pengar kvar, resten är fixat. Mina manliga bekantskaper är informerade om min visit, Camilla & co håller just nu på att inreda en liten hörna i deras lägenhet till mig och jag förutspår solsken.

Kjempegott!

Jag har alltid tyckt att det har varit något underligt med denna pöjk.