Forra veckan malade vi om koket och planerade vilken blomma vi skulle satta i fonstret. For 4 dagar sedan var jobbade jag roven av mig och tankte pa min skona sang i varenda steg jag tog. For tre dagar sedan var jag pa Jakt, hade en underbar dag och var riktigt javla glad nar jag promenixade hemat mot lagenheten. 3 minuter senare forstod jag att allt verkligen kan forsvinna pa nagra minuter.

1 timme senare satt jag i Tashas vardagsrum, i chock, och undrade vad fan som skulle handa harnast. Jag stank rok och jag holl krampaktigt tag i det enda som jag agde, min mobil.

Varan lagenhet brann ner i mandags. Poff sa det och allt jag agde var borta. Pass,, idkort, Visakort, laptop, kamera, EN HELVETES MASSA UNDERBARA SKOR, mina nya chanelborstar, mormors guldringar, foton, klader, ja allt. Mitt nya liv. Borta. Ajoss.

Vi har agnat de tva senaste dagarna at att handla, skriva listor pa vad som har forsvunnit och tagit emot sa javla mycket hjalp fran vara vanner. Folk har lamnat stora sopsackar med nya klader till oss, vi ar utplacerade hos oliika underbara manniskors hus och mina foraldrar hemma i Sveriga ger mig ett massivt stod nar jag ena sekunden bryter ihop for jag saknar mina favoritpumps och andra sekunden ar kanonarg for saker och ting alltid ska handa mig. Men det loser sig, det gor det alltid. Jag ar bara lite utan identitet i ett land som inte riktigt ar mitt hem an. Naval, vi ska till lagenheten idag och ga igenom vad som vi kan radda. Typ noll, men hey, jag kanske hittar en klack som jag kan ge en vardig begravning till.

Men av negativt kommer positivt...nagongang. Ajoss Sverigebor - ge gryningspyromanen en small fran mig, jag har kommit att hata eld numera.